Vattendans

För andra året i rad intar Dansk Danseteater det före detta färjelägret Ofelia Plads i Köpenhamns hamn och tillsammans med gäster visar kompaniet dans under bar himmel. Det är med andra ord återigen dags för Copenhagen Summedance.
På programmet finns fyra verk, av vilka Dansk Danseteaters svenska konstnärliga ledare Pontus Lidberg står bakom de två verk som bäst passar den vackra men också krävande spelplats som Ofelia Plads utgör. På hamntorget mellan det kungliga residenset Amalienborg och Operaen är det hård konkurrens om publikens uppmärksamhet för här myllrar det med kajaker, segelbåtar, motorbåtar och vattenbussar som lätt kan distrahera ögat tillsammans med den pittoreska hamnarkitekturen med gamla kranar och pakkhus.
Helt perfekt för allt detta är Pontus Lidbergs River, som är en smygtitt in i hans arbetsprocesser med att skapa sitt första verk för Dansk Danseteater. Iförda vida fladdrande och mångfärgade kostymer rullar dansarna som böljor och krusningar fram och tillbaka över scenen. Nils Frahms elektroniska musik leder tankarna mot ett undervattens-universum, och dansarnas rörelser och steg i de lösa och spräckliga kostymerna skapar fina kalejdoskopiska mönster och figurer, som exotiska fiskar i stim. Dansarna kan även påminna om färgrika koraller i ett rev, som böljorna sköljer över. När dansarna sätter sig och skådar längtansfullt ut över scenen och vidre ut över vattnet är de som vattennymfer och sjöjungfrur. Slutligen, när dansarne tar sig ner från scenen, trillar de ut över kanten, så det ser ut som om de dyker direkt ner i vattnet för att därefter försvinna ut i Öresund. Det är en mycket poetisk och vacker avslutning på ett verk, som bliver spännande att se om det också kan fungera på en innomhus-scen.
Pontus Lidbergs pas de deux Daybreak med Ida Praetorius och Ulrik Birkkjær passer också perfekt till platsen. Scenens grå vinyl glider ihop med det grå vattnet i bakgrunden, så det ser ut som om paret danser på själva vattnet. Helt äventyrligt och magisk ser det ut. Musiken är Samuel Barbers melankoliska och nästan sorgliga String Quartet i b dur, men stämningen i verket är inte bara trist och helt utan hopp. Ett svagt ljus faller mjukt ner på dansarna och signalerar den soluppgång som titeln också refererar till. En ny dag är på väg och snart skingras mörkret.
Det allra första verket på programmet är Make sure you have exhausted all that is communicated through stillness and silence av och med grekiske Ioannis Mandafounis. Det är en resa in i alla möjliga känslor som en människa kan träffa på i livet, allt från den stora glädjen som det är med att låta kroppen exalteras av ren och skär lycka och glädje till den stora sorgen och tristessen som får dansen att att hamna alldeles vid slutet av scenkanten, nästan färdig att hoppa iväg ut i det okända. Från spastiska och krampartade rörelser till fritt lopp i stora cirklar går dansen. Det är som om de skärande och icke melodiösa ljud, som Brice Catherin frambringar på sin cello, drar omkring med Ioannis Mandafounis på scenen och styr honom . Kanske är det en bild av att vara i sina känslors våld.
Ioannis Mandafounis är en mycket bra dansarna och han har fin kontakt med sin publik. Hans verk är också intressant, men det passar nog bättre in i en liten mörk teatersal i stället för en stor och öppen scen med många distraktionerrunt omkring.
Äntligen bjuder Copenhagen Summedance även på israeliska Roy Assafs verk The Hill, som handlar om tre krigsveteraners kamp för livet. Det kanske låter lite trist, men historien är berättad i en sorlustig ton. Koreografin är bra och nyskapande med sin skojiga blanding av olika dansgenrer, allt från folkdans, till street och voguing. Musiken består också av en bred blandning av allt från militaristisk marchmusik till Bee Gees. The Hill är underhållande, men Jeremy Alberge, Ron Cohen och Avshalom Latucha dans levde inte helt upp till koreografien, i alla fall inte på premiäraftonen. Men Copenhagen Summedance är även i år en fin sommarupplevelse.

FAKTA
Copenhagen Summedance
Ofelia Plads
Make sure you have exhausted all that is communicated through stillness and silence
Koreografi og dans: Ioannis Mandafounis
Lydcollage: Brice Catherin på cello

Daybreak
Koreografi: Pontus Lidberg
Dans: Ida Praetorius og Ulrik Birkkjær
Musik: Samuel Barber, String Quartet i B dur, Op. 11
Kostumedesign: Maria Ipsen

The Hill
Roy Assaf
Koreografi: Roy Assaf
Dansere: Jeremy Alberge, Ron Cohen og Avshalom Latucha
Musik: The Israeli Army March, Give Ha’tachmosher, I started A Joke.
Kostumedesign: Tommer Halperin

River
Pontus Lidberg
Dansere: Dansk Danseteater
Musik: Says
Kostumedesign: Maria Ipsen

Torben Kastrup