Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 19 juli 2019

Dans i slottsparken och upp i träden

2019-07-09

Fakta:

Namn: Uncharted,
Ensemble: Skånes Dansteater, med dansarna Kit Brown, Anna Borràs Picó, Yeslo Kim, Marie Lander, Madeleine Månsson
Plats: Stapelbäddsparkens torg i Västra Hamnen i Malmö
» https://www.skanesdansteater.se/

Det blåser hårt och duggregnet sveper över Stapelbäddsparkens torg i Västra Hamnen,
Malmös nyaste stadsdel som fortfarande byggs ut och förändras. Malmö stad har till exempel ännu inte
satt upp namn på gatorna, således rör man sig i ett slags ingenmansland. Därför kommer jag lite försent
till föreställningen Uncharted i Stapelbäddsparken därför att det är svårt att förstå var man är i Malmös nyaste stadsdel (fortfarande en tonåring).
Men snabbt blir jag en del i publiken, som följer de sex dansarna som ständigt förflyttar sig över scenen som är själva torget. De visar sina mycket speciella skulpturer och formationer för skateboard som fungerar väl för alla dansare, med eller utan funktionsvariationer. Att ställa in premiären på Uncharted på grund av lite regn och blåst tycks inte ens vara en fråga. Här skall det dansas på tre olika platser i Malmö, där dansarna utmanar och förvandlar vår blick på vem som syns i stadens offentliga rum.
Uncharted är en platsspecifik dansföreställning som utforskar platsernas arkitektur, fysiska rum och eventuella specifika energi.
Det visar sig att Stapelbäddsparkens torg med mycket litet park i form av träd och grönska, men mycket yta att rör sig på, passar väl för de rullstolsburna dansarna som kan svinga sig upp och ner i platsens alla skateboardsskulpturer och ta plats på torget/scenen.
De gör det i duetter och andra möten tillsammans med de tre dansare som springer runt, hoppar högt, faller långt ner och skapar rörliga, ibland drastiska omformuleringar med snabba kast. Eleganta duetter där en rullstol blir till en byggkloss i ett slags skulptur av människor. Det är både lustfyllt och melodiskt.
Allt sker i ständig rörelse över den stora scenen, tätt följd av publiken, blir föreställningen till en road-movie där tiden ställs på sin spets, och vi i publiken får en ny blick på att synas eller inte synas.
Uncharted är en del av Europe Beyond Access, ett europeiskt samarbetsprojekt vars syfte är att ge fler europeiska dansare med och utan funktionsvariationer möjlighet att utvecklas.
Dagen efter ser jag föreställningen på Johannesplan utanför Malmö Konsthall i centrala staden, sol, massor med
publik kring de darrande förgyllda pelarna, en fysisk plats som ger mindre utrymme åt alla dansarna, det blir en
annan föreställning, det fysiska rummet bestämmer.
Därför måste jag se Uncharted en sista gång, i Kungsparken, allén bakom casinot med hundraåriga magnifika träd, där dansarna möts på ett mer nära sätt än dagen innan, i fysisk dialog som övergår i duetter på olika sätt. Dansare klättrar upp i träden, studsar omkring, och plötsligt reser sig en av de rullstolsburna upp ur sin stol och börjar dansa, för första gången, sökande efter sin plats i det offentliga rummet. Som om de stora vackra träden givit henne nytt mod, ny energi att ta danssteg, framåt.
En vacker scen i den sista föreställningen av Uncharted, där varje föreställning är unik för sin plats.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser