Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 19 juli 2019

Biennale Danza utvecklar och för vidare nya rörelser

2019-06-24

Årets Guldlejon i dans har gått till den alltmer ryktbare koreografen Alessandro Sciarroni och den 28 juni bjuder han på en ny världspremiär på årets Biennale Danza. Hittils har två av hans tidigare verk visats, genombrottsverket Your Girl (2007), som en modern uppdatering av Thérèse Raquin i en gripande tolkning med hjälp av två skickliga performers, Chiara Bersani och Matteo Ramponi. (Chiara Bersani som både är performer och koreograf kommer för övrigt i höst att skapa ett nytt verk för det Göteborgsbaserade integrerade danskompaniet Spinn.)
Det andra verket vi hittils har fått se av årets Guldlejonvinare Sciarroni är Augusto – en hyllning till clownen och skrattet. Den startar lite provokativt med nio performers som vänder ryggen mot publiken, för att sedan i cirkellrörlser sätta skrattet i sprint av alla upptänkliga klickande och kvittrande sorter, varav somligt också sprider sig ut till publiken.
Årets silverlejon går till en samarbetande koreografi- och scenografiduo nämligen Théo Mercier och Steven Michel deras och Affordable Solution for Better Living är en inte så lite besk kritik av det prylfixerade samhället. Dramat utspelas faktiskt kring IKEA-hyllan Kallax som under föreställningens gång monteras ihop av en robbotartad varelse tolkad av Steven Michel. Han omges av en inte desto mindre raffinerad estetisk trävit interiör utformad av scenografen Théo Mercier, som bland annat varit medhjälpare till konstnären Matthew Barney. Det är en minst sagt märklig och kulturkritisk rörelseinstallation som balanserar på gränsen till kitsch. Speciellt när performer kränger av sig sin helkroppstrikå med perfekt målade muskler och istället blottar en dito trikå som istället visar en hudlös anatomisk muskelkarta. Inte underligt att rörelserna blir lite stolpiga när den ska utföras trots dubbla trikåer.
För övrigt har hittills visats en lång rad spännande och tankeväckande verk som gårdagens Habiter av koreografen Katia-Marie Germain, där allt utspelar sig i ett halvdunkel av minimala rörelser som interfolieras av totalt mörker. Alltsammans upplyst av en enda vanlig vardagsrumslampa vars skuggbildande sparsmakade ljus rentav ger associationer till målningar av Vermeer van Delft och Caravaggio.
Detta i total motsats till gårdagens eftermiddagsverk. En installation under den grymt värmande solen där en gondol med sin livslevande gondoljär bands ihop i en spindelvävsartad repkonstruktion av performansartisterna Luke George & Daniel Kok i deras Still Lives #5 (Gondola). Senare vid en hearing erkände de att deras ursprungliga tanke var att istället knyppla ihop en konstkurator, och att att biennalen själv istället föreslagit en gondol med tillhörande gondoljär.
Det angelägna budskapet är med uppenbart i Nadia Vadori-Gautiers Danser l’Ombre (Dansa Skuggan) när hon framträder på scenen utomhus vid via Garibaldi. Hon börjar med frihetssökande gester genom gallret och kastar sig sedan in i en varvande dans som pågår mer utanför än på själva scecen. Publiken invoteras, kramas, hon kramar en parkarbetare i sin brandgula väst. intensiteten ä hennes rörelser är häpnadsväckande.
Lite senare får vi en förhandsvisning av filmen om hennes stora projekt, Un joie secrèt (En hemlig glädje) av Jérôme Cassou. Ända sedan terrorist-attentatet mot Charlie Hebdo – när terrorister avrättade en hel reaktion på fransk satirtidskrift för drygt fyra år sedan – som var ett hårt och drabbande slag för alla, bestämde sig Nadia Vadori-Gautier att för varje dag dansa minst en minut, som en motrörelse mot de förskräckliga händelserna. Hennes fantastiska dansrörelse i de mest oväntade sammanhang, ensam , med sina elever eller kollegor, utomhus, inomhus, i alla väder i alla situationer, inklusive näst intill fullt krig under de Gula västarnas protester, finns Nadia Vadori-Gautier. Om detta berättar filmen Un joie secrètUn joie secrèt med inflikade intervjuer med henne själv och medarbetarna.
I Giardino Marceglio, den lilla trädgården strax intill Arsenale für filmen får sin förhandsvisning, berättar Nadia Vadori-Gautier att hon i sin dans känner sig i samklang med allt annat levande i sin dans och att den har fört henne i kontakt med människor och miljöer hon annars aldrig skulle ha råkat på. Hon berättar att hon i Venedig utförde sin 1.623:e dans i projektet, se vidare www.uneminutededanseparjour.com
Se även www.labiennale.org/en/dance/2019

Fler Nyheter

Annonser