Danstidningen 3-2019 handlar om scenkonsternas möjligheter
I vårt närmaste grannland Norge har en teaterföreställning lett till en hetsig debatt och slutligen justitieministerns fall. Men Ways of Seeing, stod inte för extrema åsikter, den betonade bara allas likas värde. Nationalister och högerorienterade politiker är på offensiven mot de fria konsterna – hur kan konsten försvara sig?
Danstidningens sommarnummer bjuder på reflektion inför konstformens läroprocesser i en vid bemärkelse. Om och om igen måste dansen försvaras som allas, men också som konstområde. Kristna fundamentalister i Norrbotten har på nytt velat ”befria” sina barn från dans och sexualundervisning, och utbildningsministern Anna Ekström har dessbättre rutit ifrån med kraft.
Dansen är inskriven i läroplanen och ska heller inte kamoufleras, som en skolledare föreslog, som ”rytmer till musik” för att inte provocera.
I Norge arbetar Senter for dansepraksis för att dansen ska komma in i skolundervisningen. Tanken är att använda den i samverkan med andra ämnen för fördjupning och förbättring av elevernas möjligheter till utveckling, ett arv
sedan reformpedagogiken från början av 1900-talet.
Att släppa in alla i dansen är en väg, som Johanssons Pelargoner och dans prövar. Deras Koreografin är en föreställning där alla kan delta, varifrån du än kommer och och vem du än är. Du får instruktioner via hörlurar, och de kan du tolka som du har lust.
Egna upptäckter kan vara en annan väg: Gruppen Navyz består av nio tjejer som hittat sitt gemensamma fokus i afro-steg där de låter sina olika ursprung
flätas samman till en mäktig manifestation för mångfald. De var en av många spännande grupper på Urban Connection på Dansens Hus i Stockholm i maj.
Men bredd och mångfald förutsätter kunnande och spetskompetens. Också ett examensarbete i ”nya performativa praktiker” är en del av dansens blod-
omlopp. Dansaren Anna Westberg gräver i sig själv och i minns Ulf Gadds koreografier ”på sitt nyckelben” och konstaterar ”Jag är ett kollektiv.”
Och så har Danstidningens medarbetare besökt scenkonstbiennalen i
Härnösand och Sundsvall och Theatertreffen i Berlin. Men också varit i
Köpenhamn där Hotel Pro Forma visat sin fascinerande föreställning
Gilgamesh, berättelsen som leder tillbaka mot vår egen kulturhistorias myto-
logiska ursprung i Tvåflodslandet, platsen för nuvarande Irak.
Ann-Marie Wrange
