Skam över kroppen

Den årliga teaterfestivalen CPH Stage startade i år med ett gästspel av det tyska performance-kompaniet She She Pop, som nyligen har vunnit Theaterpreis Berlin 2019. Det berömda kompaniet med bas i Berlin visade föreställningen 50 Grades of Shame på Nørrebro Teater. Titeln på verket anspelar naturligtvis på boken Fifty Shades of Grey (2011) av E.L. James – och filmen med samma namn, som är baserad på boken. Men i 50 Grades of Shame handlar det inte om unga, vackra människor med perfekta kroppar, som dyrkar estetiskt sex på alla möjliga sköna sätt. Det handlar istället om helt vanliga människor med icke fulländade kroppar och om skammen över den bristande fysiska perfektionen och på det hela taget skammen över det kroppsliga. Vad betyder det för vår sexualitet, lust och begär när vi inte liknar de läckra och sköna huvudpersonerna från Fifty Shades of Grey eller alla de andre felfria kroppar, som vi ser överallt?
She She Pop refererar också till Wedekinds drama Frühlings Erwachen (Vårbrud) (1891), som handlar om illegal och dödlig abort i en tid med en hycklande och dubbelmoralisk syn på sexualiteten – och då särskilt kvinnans sexualitet. Den skenheliga och förtryckande sexualmoralen från 1891 trivs fortfarande i bästa välmåga, menar She She Pop, för vi är fortfarande sexuellt hämmade och vågar inte leva ut våra lustar Elle ens visa upp vår nakna kropp.
She She Pop’s åtta performers vågar ta av sig kläderna och visa upp sina nakna kroppar för publiken, som är i alla olika storlekar och åldrar. En har en kropp i likhet med Venus fra Willendorf, medan en annan är oerhört mager och en tredje har slapp åldrad hud. Det är kort sagt helt vanliga människor. Men man tycker absolut inte att de är fula eller oattraktiva, tvärtom. Deras naturlighet och den vanlighet, som de visar upp, gör dem vackrare och man blir helt enkelt betagen av dem. Performerna öppnar så att säga ett fotoalbum med kroppar som vi sällan ser i det offentliga rummet, men som vi lyckligtvis kan spegla oss själva i.
I detta ‘fotoalbum’ ser vi också kroppar vi aldrig har sett förut, men som vi genast accepterar, när vi har hunnit se dem. För via live-videoinspelningar, som projiceras på två stora dukar, sätts performernas olika kroppar samman til nya och märkliga gestalter som i en Salvador Dalí målning. Det är också lite som i de barnböcker, där varje sida består av tre delar: huvud, torso och ben. Sen kan man bläddra i boken och sätta samman bilderna på otaliga lustiga vis. Snart har Venus fra Willendorf fått ett hårigt bröst och utstyrd med en penis. Medan en medelålders man har fått bröst och smala damben. Budskapet är att kön och sex inte är något statiskt, utan flytande. Den ena dagen kan vi attraheras av en mogen och frodig kvinna, medan vi en annan kan attraheras av två yngre män. Och en dag känna sig som kvinna och en annan känna sig som man, eller kanske bådadera. Det är helt naturligt, vi ska inte skämmas.
Det genomgående temat i 50 Grades of Shame, som är indelat i 13 lektioner är således, att vi inte ska skämmas över våra kroppars och våra lustar hos våra kroppar, så länge vi inte vållar någon annan skada. Det är väldigt lustigt när kompaniets yngsta medlem frågar de äldre vad som är tillåtet och vad som inte är det. – samt vad man inte ska skämmas över. Och så rensar de för övrigt upp i sånt som man annars inte tänkt på. Till exempel berättar de att det är tillåtet att glömma en nyckel i sin ficka, när man är på flygfältet så att detektorn gör utslag, och sen kan man njuta av att bli grundligt kroppsvisiterad av vaktpersonalen. Och man ska inte skämmas över att använda barnens leksaker som sexleksaker medan de små är i skolan. 50 Grades of Shame är härligt absurd teater med ett viktigt budskab: man ska inte skämmas över sin kropp och sina lustar och sin sexualitet. De är alltså lovliga lustar, för som de också säger: du får inte ha sex med ditt keldjur.
Med bar röv startar således CPH Stage, och det här härligt att se den sortens angelägen och gränsöverskridande performance på festivalen, för den slags föreställningar är det inte så förvänt med resten av säsongen på de danska teaterscenerna.

Torben Kastrup