Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 23 maj 2019

Vår tids Woyzeck

2019-04-18

Fakta:

Namn: Woyzeck
Regissör: Manus, regi, scenografi: Erik Holmström
Ensemble: Skådespelare: Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic, Robert Olofsson, Robotmakare: Ernesto Meija, Erik Holmström, Mia Peterson, Kerstin Larsson.
Plats: Malmö Dockteater 17 april 2019.
» https://www.malmodockteater.com

Den tyske dramatikern Georg Buchner levde mellan 1813 och 1837 och har trots sin tidiga bortgång satt spår i den litterära historien med sin Woyzcek, skriven 1836, utgiven först 1850.
Buchner var generationen efter Sturm und Drang-perioden i Tyskland, dock en revolutionär som ville förändra teater och litteratur, skapa någonting nytt, med sin psykologiska blick och sin speciella förmåga att gestalta idéer.
Därför är det spännande att just Malmö Dockteater, som förnyat teaterkonsten sedan starten med
Vi bara lyder/ Funktionell dumhet (2015) tar sig an Buchners fragmentariska teaterpjäs om det fattige rebellen Woyzeck och gör sin egen version av detta drama.
Föreställningen görs i samarbete med Helsingborgs Stadsteater där den haft premiär i början av april, nu har den haft sin premiär i Malmö, med samma text av samma ensemble, men i en helt annorlunda version. I Helsingborg, glitter och glamour i kostym och scenografi på stadsteatern,
i Malmö föreställning i en gammal fabriksbyggnad i arbetarstadsdelen Sofielund med skådespelarna vid ett vanligt bord i vardagliga kläder. Det liknar den minimalism som präglar Malmö Dockteaters verk hittills, bortsett från en sak: Woyzeck är den första föreställning på Malmö Dockteater som inte har dockor eller objekt som huvudpersoner. Det dröjer länge innan den första dockan – som vi i publiken väntat på – dyker upp.
De fyra skådespelarna diskuterar livfullt kring bordet vem och vad Woyzeck är, vad de skall göra med honom/henne, skall de göra en film eller något annat projekt? I någon mening är de alla fyra Woyzeck. Fascinerande, intensivt gestaltar de fyra sina idéer, situationer, framtidsvisioner, identiteter i relation till Woyzeck med synnerligen uttrycksfull mimik och kroppsspråk, speciellt Robert Olofsson, vars ansikte ibland nästan spricker av alla starka känslor.
Just hans docka blir den första att göra entré på scen, även om regissören Erik Holmström skriver i teaterns program: ”Men den faktiska dockan har här ersatts av en imaginär docka. En docka som är en ideologi, en relation, en karaktär, en film, ett tillstånd, en social situation – Woyzeckdockan.”
Men innan Olofssons docka dyker upp,förekommer en pytteliten docka, gjord av en bit papper, som en av skådespelarna skapar, liksom improviserat, i början av föreställningen.
Den lilla figuren rör sig snabbt över bordet, har bråttom till jobbet – eller AW – After Work-minglet, en stressad typ som kommunicerar med oss i publiken.
De fyra skådespelarna gestaltar arbetsrelationer och situationer, samtidigt som de analyserar och kommenterar dessa sakernas tillstånd – läget på arbetsmarknaden, tidsandan med sin managementkultur – om arbete, makt, identitet. Livet är en kyrkogård av missade möjligheter. Brechts Verfremdung – idén att en skådespelare går ut ur sin roll (för att skapa distans, undvika manipulation) samtidigt som han/hon spelar rollen – är här maximalt uppgraderad teater-i-teaten med extrem förtätning. Bättre kan man nog inte gestalta tidsandan.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser