Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Jakten på odödlighet

2019-04-17

Fakta:

Namn: Gilgamesh
Koreografi: Runa Norheim
Författare: Morten Søndergaard.
Regissör: Kirsten Delholm
Musik: Figura Ensemble
Ensemble: Hotel Pro Forma
Plats: Glyptoteket, Köpenhamn
» http://www.hotelproforma.dk/project/gilgamesh-2019-dansk/

Det är något av en resa och vandring till världens ände, som både aktörer och publiken kommer med på i Hotel Pro Formas nya performanceföreställning Gilgamesh, som är första delen av Kirsten Dehlholms och Hotel Pro Formas trilogi om berättelser om underjorden i gamla tider.
Mycket lämpligt är Hotel Pro Forma i denna nya performance nu igen efter 27 år tillbaka på Glyptoteket, där de 15 salarna med antika skulpturer skapar en flott ram kring den 90 minuter långa vandringsföreställningen.
Utgångspunkten för Gilgamesh är Morten Søndergaards och Sophus Helles precis nyutkomna nyöversättning av det djupt fascinerande nästan 4000 år gamla babyloniska eposet om den rastlösa, stridbara och äregiriga, men även följsamma och äventyrslystna kung Gilgamesh, som är på jakt efter odödlighet.
Själva föreställningstexten är ett välfungerande koncentrat av nyöversättningen forfattad av Morten Søndergaard i samarbete med rapparen Manus Bell, som själv innehar rollen som Gilgameshs älskade vän, Enkidu. Och ja, en gamla tiders berättelser serverade i form av modern rap blir en fin cocktail av forntid och nutid och ett effektivt konstgrepp med Manus Bells klara textförmedling som till och med har en humoristisk knorr.
Som Gilgamesh, som till att börja med är iförd prunkande guldkostym, har skådespelaren Niels Anders Thorn en stark närvaro och såväl auktoritet som följsamhet i sin röst. Mindre klart var talet vid premiären av performern Sara Emilie Anker-Møller, som i rollen som Gilgameshs allvetande mor, Ninsumun, är stationärt placerad vid en pelare där hon är iförd en flott lapis lazuli-blå kostym och sitter och skriver spådomar i sanden.
I det stora hela fungerar ljudtekniken såpass att det är möjligt att höra alla röster i alla rum. Och Figura Ensembelns fyra fina kringvandrande musiker skapar ett enkelt, men dramatiskt universum av musik och ljud med mellanösternaktiga toner och fina sorgmodiga klanger, när Enkidu dör.
Även om Gilgamesh i hög grad är textbaserad, har föreställningen som alltid hos Hotel Pro Forma ett starkt visuellt uttryck i de olika tablåerna. Och Gilgameshs och Enkidus många flotta olika kostymer avspeglar bl.a. berättelsens konflikt mellem natur och kultur, som även kan ses i de många tygskulpturer som skapats till salarna.
Störst visuellt intryck gör en sal fylld med trästubbar som symboliserar den värefulla skog av cedrar som Gilgamesh och Enkidu så meningslöst fäller i kampen mot monstret Humbaba. En handling, som oundvikligen ger associationer till nutidens skogsskövling och klimatkris. Men föreställningens och hela utvecklingsresans viktigaste existensiella tema är Gilgameshs dödsångest och otröstliga sorg över vännens död, som leder till acceptans och erkännande av hans egen dödlighet.
Liksom det kan vara en god idé att läsa en resguide, innan man reser ut i världen, kan det rekommenderas att sätta sig in i Gilgamesh-eposet, innan man beger sig ut på den ord-, bild- och associationsrika vandringsturen till världens ände på Glyptoteket.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser