Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 24 april 2019

Iki – delar och helhet

2019-04-12

Fakta:

Namn: Iki
Koreografi: SU-EN
Plats: Dansens Hus 10-11 april
» http://www.suenbutohcompany.net

Genom åren har SU-EN utvecklat och personligt tolkat den buto som hon hemförde efter långa läroår i Japan. Hon har verkligen varierat, vridit och vänt på butons tradition och filtrerat den genom en nordisk estetik – just förhållningssätten till växande och naturens kretslopp är en plats där Japan och Skandinavien har mycket gemensamt.
De flesta av hennes verk har jag sett och sugits in i. Ibland har suget varit av angenämt slag bland blommor och yppig doft av jord till hönors kluckande. Några gånger har jag velat nypa ihop näsan – som inför den rituellt färgade dissikeringen av en gädda. Eller blunda inför filmen där fiskrens sköljer över en naken kropp.
Ett av särdragen i buto är koncentrationen, det långsamman tempot som skruvar ner en inre svetslåga till ett minimum, men för den farligt nära ett lättantänt material. Det senaste verket, Iki, (japanska för liv, födelse, andning, själ) skapades först som ett solo, men har nu byggts ut med en ensemble om fyra dansare som omger SU-EN själv. Men något händer, eller händer inte, som, tror jag har att göra med en brist i koncentration i kompositionen, och delvis i utförandet.
Det är olyckligt när känslan uppstår av att dansarna går omkring i ett schema utan att riktigt besitta den inre glöden om varför. Vackert placerar de blommor i de avlövade buskarna på scenen, fondens videoverk av SU-EN och Anders Rönnlund glöder och flämtar blått. Men stenar, blommor och jord vill inte riktigt fogas in i de reducerade rörelsernas språk. Delarna faller isär och resultatet blir platt.
Vilket får mig att längta efter intensiteten och självklarheten i till exempel (filmen) Scrap Life. Vitsminkade buto-dansöser i soptippens härvor av rostiga armeringsjärn, hud mot plåt; återvinning på riktigt som smälter samman verklighet med metaforer. Inte så denna gång.

Även publicerad i Nya Scenbloggen idag, 12 april.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser