Den böjda linjens skönhet, och andra världar

Musik och dans från öst och väst möts i Immixture där ett solo av en kvinnlig dansare i lång vit klänning inleder föreställningen, med extrem minimalism, små rörelser, stram mimik och ett allvar som svävar ut över Skånes Dansteaters stora scen.
Med lätthet och elegans gestaltar dansaren en version av klassisk koreansk dans i tystnad och eftertänksamhet. Snart fylls scenen av fyra kvinnliga dansare i svart kostym som för dansen vidare med girl power och stram energi, ibland med blänkande knivar i händerna (utan att använda dem). De skapar sin egen plattform på scenen, där den manlige dansaren (Ilyoung Seo) blir till en rebell, en outsider, som bryter sig in och ut ur den kvinnliga gruppen, gör egensinniga utspel och inspel – med fulländad perfektionism i hela ensemblen.
Den traditionella koreanska musikens rytm och genklang mixas på ett sofistikerat vis med västerländsk musik med sitt fokus på melodi och vars dans blir utåtriktad och uttrycksfull- medan den koreanska dansen visar ”den böjda linjens skönhet” och dansarnas inre kraft tar plats i hela teaterrummet med viss gåtfullhet.
En andlös föreställning, ett requiem vars skönhet tar andan ur publiken.

Ett gränsland som ständigt förändras och människans ständiga sökande efter kontakt är utgångspunkten för The longest Distance between two Points. Denna föreställning eller performance börjar lätt surrealistiskt där den manlige dansaren ligger på ett antal brädor, och utöver hans armar och händer sträcker sig andra händer och armar upp kring hans gestalt. De tillhör en kvinnlig dansare som inte syns, har gömt sig under brädorna och snart tar sig upp, när brädorna snabbt förvandlas till plank, staket, mur, dörr som stänger ute den manlige dansaren från den kvinnliga. Gång på gång försöker de två att mötas med akrobatiska kraftfulla utspel, utforska avstånd, men hela tiden konstrueras nya gränser som avvisar varje försök att komma in/eller ut. Ett frustrerande repetitivt mönster skapas, till likaledes frustrerande ljud/sång/musik som understryker gränslandets hopplöshet, och sökandet efter kontakt som en besvärjelse, gestaltas uttrycksfullt av dansarna. När alla brädorna står uppställda till ett plank i slutet av föreställningen liknar det den muren i Berlin, den med samma höjd och bredd, som föll för 30 år sedan den 9 november 1989. (Och folk började dansa på muren).

Det ligger fullt av arbetshjälmar på scenen, som plockas upp av dansarna och presenteras med ett namn, innan de läggs på rad vid scenens framkant, en efter en.
Dansarna (från Skånes Dansteater) utgör ett kollektiv i samma slags arbetskläder, hjälmar och svarta fläckar i ansiktet, av kolets svärta, som från arbete i en kolgruva. Eller som vore de brända av eld. Utgångspunkten för verket Burnt Offering är den traditionella koreanska dansen seungmu samt en religiös ritual om den brända offergåvan. Det blir ett möte mellan olika kulturer som speglar arbetare som jobbar hårt, offrar sin tid för arbetslivet, håller på att tappa meningen med sina liv, visar en klassisk ritual i modern version där tiden bara rinner iväg. Eller som om tiden bränns upp, om och om igen medan arbetarna tänder sina pannlampor, fortsätter att jobba i mörkret, suggestiv dans till tung industriell ljudkuliss. Undan för undan lägger sig dov svärta över scenen, den suddar ut bilden av den stolta arbetarklassen på 1900-talet, då arbetarna cyklade hem från Kockums varv i Malmö och fyllde staden med energi.
Gästspelet Korea Connection med de två danskompanierna spelas 2-12 mars på Skånes Dansteater i Malmö, alla föreställningarna är utsålda. Dessutom spelas en föreställning på
Helsingborgs stadsteater 13 mars. Därefter blir det gästspel för Skånes Dansteater i Seoul, Sydkorea.

Recension/ Korea Connection av och med Skånes Dansteater och Korea National Contemporary Dance Company
premiär 2 mars 2019 på Skånes Dansteater i Malmö: Tre verk, två danskompanier delar scenen med ett unikt utbyte av dans.
Immixture Koreografi: Sungsoo Ahn Kostym: Minsun Jung Ljusdesign: Geonyoung Kim
Dansare: Minji Kim, Hyun Kim, Ilyoung Seo,Juhee Lee, Seoyun Jeong.

The longest Distance between two Points
Koreografi: Fernando Melo Konstnärlig Samarbetspart: Shumpei Nemoto Ljusdesign: Geonyoung Kim
Kostymdesign: Insook Choi Dansare: Minjin Kim, Bokwon Seo Deaminn Sohn, Yujin Lee, Taewoong Lee, Horim Hong
Repetitions-och produktionstolk: Natasha Eunsuh Go.

Burnt Offering Koreografi:Hyerim Jang Assisterande koreograf: Seoyi Jang Musik: Youngjoo Lee Ljusdesign: Tobias Hagström-Ståhl
Kostym: Charlotte Östergaard Dansare: Maria Pilar Abaurrea Zardoya, Sarah Abicht, Samuel Denton, Anette Jellne, Laura Lohi, Tiemen Stemerding, Riccardo Zandoná Dansarpraktikant: Cassandra Arnmark Ensembleledare: Mattias Suneson Repetions- och produktionstolk: Natasha Eunsuh Go Rörelseresearch:Gowoon Lee Dramaturg: Joohee Lee

Ingela Brovik