Vulkaniska utbrott från kropp och själ

Om man har sett Elvira Linds prisbelönta dokumentär om den amerikanska stjärndansaren Bobbi Jene, som efter tio år i det världsberömda israeliska Batsheva Dance Company väljer att gå egna vägar som dansare och koreograf, så vet man redan, att Bobbi Jene är en ytterst sensuell, insisterande och hudlöst ärlig danskonster med närkontakt till hela det mänskliga känsloregistret.
Med gott resultat har den nu 35-åriga Bobbi Jene i sin nya kreation Caldera lyckats förmedla en bred och nyanserad palett av känslomässiga uttryck till de fem dansarna i Det Kongelige Teaters moderna grupp, Corpus. Och Bobbi Jenes bakgrund i Ohad Naharins israeliska kompani, som är tränat i gaga-teknik, fornekar sig inte i Caldera, där de skickliga Corpus-dansarna ger sig hän som aldrig tidigare.
Som titeln antyder, är det utbrott från kropp och själ av nästan vulkaniska dimensioner, som står på spel i”Caldera”, där humor är en viktig ingrediens. Men vi upplever så påtagligt också, hur oförlösta känslor, längtan, lust och sexdrift ligger och pyr precis under huden på de olika karaktärerna i det store dimmiga och delvis barrikaderade rummet. Ett scenrum, där dansarna speglar hur livet skiftar mellan nöd och lust.
Flera gånger får man associationer til Pina Bauschs expressionistiska dansteater. Blans annat når dansarna uttrycker våldsamma verbala och kroppsliga maktspal, krampaktiga omtagningar eller nostalgisk, rutinmässig pardans.
En härlig kommentar til tidens trender med allvärldens mer eller mindre lyckade kurser i kroppsmedvetenhet är en sekvens med en yoga-time, där deltagarna utövar mindfulness på kommando i desperata försök att komma i kontakt med sin egen kropp. Men i denna sekvens tränger sig också sexdriften på i form av ett listigt övergrepp av yogainstruktören.
I gengäld verkar det som det mest naturliga och äkta i denna världen, när de två vackra dansarna Hazuki Kojima och Yiannis Logothetis i början av föreställningen frigörande vackert och sensuellt dansar en duo helnakna. En sekvens som sänder tankarna till Bobbi Jene-dokumetären, där hon säger: jag vill uppnå en sådant läge att jag inte längre har någon kraft kvar att försöka dölja något”.
Men harmonin i Caldera, upphör snart när maktmänniskan alias Alexander Stæger i kostym i bokstavligen spänner bågen och sänder den första pilen in i rummet.
Formmässigt kunde Caldera gärna ha varit stramare. Men det bildrika verket förtrollar med sin uppfinningsrikedom och sina överraskningar och inte minst de många känslomässiga metamorfoserna fascinerar. Att Corpus har bjudit in Bobbie Jene till Köpenhamn är verkligen ett scoop.

Vibeke Wern