Ambitiöst allkonstverk

Gräv där du står är en uppmaning som Ami Skånberg Dahlstedt tagit fasta på. I takt med att hon utvecklar och sammanför olika sidor av sin konst – koreografi, dans, film, text och forskning – fördjupar hon personliga erfarenheter. Det har handlat om att vara dansare, om sjukdom i familjen, om mötet med den klassiska japanska dansen och om att vara kvinna i patriarkala strukturer. I Yamamba – vals för en sårad släkting gräver hon nu fram en kvinnlig rottråd i sin egen släkt, sin mormors mor, Tora.
Verkets titel Yamamba, liksom delar av text och koreografi, är lån från ett no-drama om en gammal kvinna som vårdar bergen. Ami Skånberg Dahlstedt ser Tora som en form av parallell och öppnar starkt med en sång ur dramat, ett vackert prov på röstens roll i kroppen.
Forskaren Skånberg Dahlstedt ger sig alltmer till känna. Yamamba framstår mycket som en performance lecture där hon påståeligt talar om personliga och allmängiltiga rön. Hon följer Tora från uppväxten i Raskens Småland, via utbrytningsförsöket till USA, återkomsten till Sverige och ett strävsamt liv som resulterar i sammanbrott och undangömd vistelse på mentalsjuk. Berättelsen växlar mellan ord, bild, video, musik och dans.
Ljusdesignern Åsa Holtz och kompositören Kajsa Magnarsson arbetar båda live på scenen och bidrar också som medaktörer. Musiken växlar mellan tidens monotona gång och utblommande, känslofyllda partier, det blir till och med allsång på nyktert väckelsetema.
Dansaren Anna Emilsson ger ljuvligt gestalt åt Tora och hennes liv, skura golvet blir fysisk poesi. Men även stolthet och kraft lyser i gester och steg. Skånberg Dahlstedt följer som en ekande bild. Här finns några av föreställningens höjdpunkter.
Ami Skånberg Dahlstedt lyfter sin anmoder med ömma händer. Synd att hon packar in hennes historia i för många lager av uttryck. Filmer från Småland, no-idén och maskspelet anslår intressanta spår, men stannar som effekter. När Tora och hennes skuggor ikläds kimono – med feministernas rosa kattmössa på toppen – blir det tyvärr ett tecken på verkets överbelastning.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten och gp.se

Lis Hellström Sveningson