Frihetsdemonstration på Premio Europas högtid i Sankt Petersburg

2018-11-19

”Vi kan låtsas att Milo Rau är här med oss, men det är han inte. Vi kan låtsas att Kirill Serebrennikov är här med oss, men det är han inte.”
Med dessa ord förändrades den högtidliga stämningen under prisutdelningen av Premio Europa 2018 på Alexandrinskijteatern i Sankt Petersburg.

Premio Europa 2018 som under den gångna veckan hölls i Sankt Petersburg, med seminarier kring kring de olika pristagarna och visningar av deras verk, kulminerade i lördags med prisutdelningen på Alexandrovskijteatern. Det stora teaterpriset Premio Europa 2018 gick till Alexandrinskijteaterns konstnärliga ledare Valerij Fokin, som står för en bildrik och expressiv teatersyn i Meyerholdsk anda, som även präglade hela prisceremonin. De olika pristagarna hissades upp ur det starkt lutande scengolvet, som var en del av scenografin till Fokins uppsättning av Maskerad, ett synnerligen cyniskt teaterstycke baserat på en skräckhistoria av den klassiska ryska författaren Jurij Lermontov.
Deltagande skådespelarna i stycket, utstyrda i elegant commedia dell-artemundering visade pristagarna för Premio Europa tillrätta på scenen, där samma vackert utstyrda och maskerade skådespelarna senare gav Lermontovs chockerande teaterstycke.
Prisutdelningen startade emellertid med presentationer av pristagarna för samtidsaktuell teater eller Theatrical Realitys, som bland andra gick till svenska Tilde Björfors och Cirkus Cirkör. Efter att hon och och koreografen Sidi Larbi Charkaoui skickats upp genom scengolvet och under högtidliga former utkorats, var det dags för den polske regissören Jan Klata att få sitt välförtjänta pris. Det hade vi alla kunnat se i hans expresspressiva, punkinspirerade och musikaliskt fantastiska version av Ibsens En folkefiende som har satts upp på Krakows Stary Teatr och under Premio Europa visades på teatern Baltijskij Dom. I sin uppsättning låter Jan Klata Stockman i det avslutande brandtalet bland annat kritisera bristen på pressfrihet i Ryssland och att en av landets ledande regissörer, Kirill Serebrennikov, sitter i husarrest.
Hela teaterbranschen i Ryssland står under tryck, och många regissörer som vill arbeta vidare balanserar mer eller mindre i närheten av medlöperi, vilket
den med det stora teaterpriset belönade Valery Fokin även har anklagats för. Det förtryckande teaterklimatet anades också under den gångna veckas presskonferenser, alla kanske inte riktigt vill yttra vad de tänker, för i alla rum finns rapportörer.
Men inget kunde hindra polske Jan Klata att från scenen på Sankt Peterburgs äldsta teater under prisutdelningen påpeka att det fanns två stora elefanter i rummet, två personer som borde ha varit på plats men fattades.
Kirill Serebrennikov kunde heller inte medverka vid Premio Europa 2017 i Rom där han själv tilldelades priset för ”Theatrical Realitys” eftersom han sedan augusti 2017 hålls i husarrest i väntan på rättegång kring en påstådd förskingring av statliga medel. Den andra frånvarande pristagaren för Theatrical Realitys 2018, nämligen den schweiziska regissören Milo Rau hindrades inresa till Ryssland på grund av sin uppsättning om Moskvarättegångarna och frågor kring konstens frihet. Rättare sagt, efter protester beviljades Rau i sista stund ett visum, vilket ändå gjorde det praktiskt omöjligt för honom att delta.
Efter processen mot Pussy Riots 2012, grundade Rau International Institute of Political Murder 2013 och satte upp föreställningen om Moskvarättegångarna, som alltså syftar på Stalins skenrättegångar 1936-38, men Raus uppsättning handlar också om vår syn på demokrati idag, se sv.wikipedia.org/wiki/Moskvarättegångarna
Prisceremonin på Alexandrovskijteatern fortsatte nu som en hyllning till Serebrennikov och portugisiske regissören och pristagare i Theatrical Realitys Tiago Rodrigues läste upp Shakesperaes sonett nr 30, som han lärt sig utantill på ryska, som en hyllning till Kirill Serebrennikov. Just denna dikt förekommer Tiago Rodrigues föreställning By Heart (Utantill), som visades under den gångna veckan och som bland annat handlar om hur just denna dikt räddat livet på Pasternak, när det sägs att han i chorus med andra läste upp den på en författarkongress under värsta Stalinförtryck.
Valery Fokin fick själv ta emot sitt pris från den ryske regissören Lev Dodin, som även han yttrade sig till stöd för Serebrennikov.
Faktum är att många regissörer i Ryssland har visat solidaritet för Serebrennikov, och frågan är om inte kvällens Föreställning Maskerad och på sätt och vis var ett bevis för detta? Lermontov är utan tvekan Serebrennikovs favoritförfattare. bland annat har han satt upp baletten Vår tids hjälte på Bolsjoj efter Lermontovs mest berömda samling berättelser. Lermontov var på sin tid också en stark samhällskritiker och han skickades till förvisning i Kaukasus där han avled vid 27 år ålder i en duell.
I Maskerad är det den cyniska äldre maken som tröttnat på sin unga hustru och hastigt bestämmer sig för att förgifta henne. Alltsammans dansas och berättas med utsökt estetiskt raffinemang som understryker den iskalla samvetslösheten. Det är ett maskspel av samma art som pågår i dagens Ryssland där det viktigaste besluten fattas i det fördolda och där vi inte vet vem som ska ”förgiftas” härnäst.