Nya perspektiv på manligt och kvinnligt

”När jag klär ut mig till Qarl slutar jag att behaga och blir behagad. Det är något befriande med att leva ut den maskulina stereotypen”. citat: Sofia Södergård
Det ser ut som om Sofia Södergård tar plats bakom scen som Qarl Quant, sittande med ryggen mot publiken läsande en bok, i ett litet rum,skapat av skuggor över Dansstationens stora scen. Då och då reser han sig upp, tränar boxning med emfas, sätter sig och läser, reser sig upp och boxas, om igen.
Efter en stund sitter han helt stilla, lyssnar till en kvinnlig overvoice som uttrycker uppmaningar, till exempel ”Ta plats i din kropp!” och Qarls kroppsspråk blir stramare, ”Du har det som alla vill ha!” och han breder ut sina ben (typisk manlig position som man kan se i traditionell film) fyller ut sin gestalt iklädd arbetsoverall med pondus som en (så kallad) riktig karl.
Därefter ut ur skuggorna, upp på den extrascen med trappa ovanpå scenen, gör en traditionell entré som framgångsrik manlig entertainer, entreprenör eller dragking i svart läderjacka och läderbyxor, stilig, karismatisk med stort leende med det där speciella impertinenta i hållningen. Sen blir det ett snabbt byte till mer klassisk herrkostym som Qarl njutningsfullt klär på sig plagg för plagg med någonting i byxan som indikerar manligt kön.
Qarl rycker upp detta någonting ur brallorna, en sqash, biter i grönsaken och slänger iväg den, snabbt, medan
publiken skrattar. En crossoverföreställning mellan kabaré och performance om makt, sex och identitet på
Qarls fjärde världsturné som avslutas denna afton på Dansstationen i Malmö.
Ett dynamiskt nätverk av olika fysiska uttryck gestaltar idéer och föreställningar om vad som är det maskulina, vad som är det feminina. Qarl utmanar det stereotypa manliga, gestaltar det med extra allt, tillför dessutom någonting nytt, en dekonstruktion i själva inramningen, undercover, briljant, fungerar i egen rätt.
Det fysiska uttrycket är maximalt stringent, med precision och energi i utförandeav voguing, waacking med flera dansstilar.
Det blir en oavbrutet intensiv kontakt med publiken som jublar, skriker och skrattar högljutt som man sällan hört på en dansföreställning i Sverige (däremot i Berlin).
Att Sofia Södergård har valt att, som det står i programmet, ha ett regi-öga,ett koreograf-öga samt ett kostym-öga, säger någonting om arbetsprocessen, som förstås kan tolkas på olika sätt om varifrån den kreativa kraften kommer. Koreografen, dansaren, skådespelaren och DJ:n Sofia Södergård har skapat en ny blick på manligheten, bortom det stereotypa samtidigt som det stereotypa finns där, liksom ett mellanrum.
Föreställningen skapar ett nytt perspektiv på manligt och kvinnligt, bortom manlig självömkan/destruktion.

Ingela Brovik