Med änglavingar på en självdestruktiv danstrip

Konceptet Dans2go med billiga billetter till balettföreställningar fortsätter under innevarande säsong på Det Kongelige Teater. I år är Jiří Kyliáns Psalmsymfoni från (1978), Harald Landers Dvořák pas de deux (1964) och ett helt nytt verk, My Daddy Loves Sugar, av Oliver Starpov på programmet. Det är alltså ett brett program, där det finns något för alla och envar.
Jiří Kyliáns Psalmsymfoni från 1970-talet har blivit en klassiker på balettscener världen över; verkets sakrala stämning rimmar väl med tidsandan. Intresset för andligt sökande är på uppgång, så det är nog ingen tillfällighet att många kompanier under de senaste åren har lagt detta verk till repertoaren. Om man vill se Psalmsymfonin på en ännu större scen än Gammel Scene på Det Kongelige Teater, så dansar Wiener Staatsballett verket även denna säsong på den legendariska operan i Wien. Det är inte bara Igor Stravinskijs musik, som skapar det religiösa rummet, det gör även scenografin och koreografien. En vägg av persiska mattor påminner om bönemattor, och stolarna, som dansarna använder sig av är ett mellanting mellan kyrkbänkar och biktstolar. Ett altare framför dessa finns inte, men ett varmt ljus faller välsignande mjukt ner över de 17 dansarna. Kvinnorna dansar med böljande armar, som om de vore fladdrande änglavingar, medan herrarna står som ranka kors. Dansarna signalerar hängivelse och tillbedjan med sin gestik och med sina steg skapar de mönster, som är lika så snirklade och vackra, som i persiska mattor. Det är en andlig och kontemplativ upplevelse att se Jiří Kyliáns Psalmsymfoni, som vid varje återseende uppenbarar ännu ett mönster eller detalj, som man inte har sett tidigare, på samma sätt som man kan uppdaga mönster i en persisk matta.
Harald Landers Dvorák Pas de Deux, vackert dansad av Emma Riis-Kofoed och Jón Axel Fransson, är ett litet sprudlande glatt stycke innan programmet går vidare med Oliver Starpovs dystre verk My Daddy Loves Sugar – So Much He Eats It With His Nose. Titeln kunde också ha varit Rädslan urholkar själen, om inte Rainer Werner Fassbinder redan hade använt den i sin film, Angst essen Seele auf (1973). Premiärverket handlar nämligen om de mer mörka sidorna av sinnet, antingen det gäller ångest, depression, vanvett eller självhat. Som ett ”memento mori” hänger en glaskista – med en vitklädd person – ner från taket. Kanske är det denna persons död som vi ser utspela sig på scenen, där de två huvudpersonerna, Daddy och Sugar, är i konstant strid, men kampen mellan dem blir nästan till en slags sinnebild, och en rättså destruktiv sådan. Daddy och Sugars strid slutar med att de ”äter upp varandra”. Egentligen är Daddy och Sugar två sidor av samma person, två sidor som visar sig vara oförenliga och därmed självdestruerande. Meirambek Nazargozhayev och MacLean Hoppar och dansar den plågade personen, och gör det alldeles utmärkt, för att de fullt ut behärskar den moderna och street-inspirerade koreografin.
Der är mörkt och rökigt på scenen, och stämningen i My Daddy Loves Sugar är en blanding av en dröm och en knarktrip på en klubb. Den elektroniska musiken är hög och ibland känns den dunkande basen in i hjärtat likt en drog som ger hjärtklappning. Men det är inte långt från den ena ytterligheter till den andra, och snart sänker sig en dödens stillhet.
De spektakulära sceniska effekten med glitterregn och en strålande stjärnhimmel matchar den stora scenen, medan koreografin med många rörelser liggande på gulvet skulle ha gjort sig mycket bättre på en mindre och mer intim scen, där man hade kunnat se, vad sig hände allra längst bort på det dunkla scengolvet, för det kan man dessvärre inte från parketten på Gammel Scene.

Fakta
Dans2go
Den Kongelige Ballet
Gamle Scene
Salmesymfoni
Koreografi: Jirí Kylián
Musik: Igor Stravinskij
Scenografi: William Katz
Kostumer: Joop Stokvis
Lysdesign: Jirí Kylián, Joop Caboort og Kees Tjebbes

Dvorák Pas de Deux
Koreografi: Harald Lander
Musik Antonin Dvorák
Kostumer: Rikke Korfix og Lise Lander
Lysdesign: Thomas Bek Jensen

My Daddy Loves Sugar
Koreografi: Oliver Starpov
Musik: Cliff Martinez, Ben Salisbury, Geoff Barrow m.fl.
Kostumer: Oliver Starpov
Lysdesign: Thomas Bek Jensen

Torben Kastrup