Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 29 oktober 2020

Mystiska dansare i sammanflätade rörelser

2018-10-21

Fakta:

Namn: Human Works
Koreografi: Anne-Linn Akselsen
Regissör: Adrián Minkowicz
Musik: Kompositör och musiker: Sandra Kolstad
Ensemble: Medskapande dansare Christine Kjellberg, Åse Marie Rannestad, Elizaveta Penkova, Sara Tan, Ellada Damianou
Plats: Oktoberdans, Bergen
» http://bit-teatergarasjen.no

Att stå i fysisk kontakt innebär att stå i relation till någon annan, att mötas. I dans innebär det allt som oftast, att dansa tillsammans, att utsätta sig för den andre, de andra och att gemensamt röra sig, eller låta bli.
I Carousels Human works är musik och dans sammanflättat via soloartisten Sandra Kolstads liveakct och styrning av dansarna på scen. Till en början är hon en del av koreografin för att senare lyftas ut och bli den som manövrerar ljud och musik. Detta är ett inte helt oproblematiskt grepp. Kolstadt är en stark, egensinnig och kraftfull musiker och ibland blir det musiska så starkt att det tar över koreografin, vilket är synd, för koregrafin är en hyllning till traditionell och klassikst skolad modern dans, i det här fallet dansad och utformad av fyra unga, enigmatiska dansare.
Human works börjar i en dystopiskt grå, ansiktslös strikt kolletivt formad rörelse. Alla rörelser binder ihop dansarna till en luddig klump, en sten och låter alla rörelser flätas ihop till en enda bergskedja. Det är varmt, lite alienerade och skapar snabbt en distans men just som föreställningen tappat fart, tar dansarna av sig sina luvor och något nytt händer. På detta vis pågår Human Works, fram och tillbaka från solopartier till gemensam kedja, från svävande, osäkra rörelsemönster till tydliga partier och energin är studntals oemotståndlig, ny, öppen och utan prestige men mitt i detta tar solisten Kolstadt över föreställningen med sin alltför starka egenhet och allvarsamhet. Det blir till slut alltför fokuserat på hennes musikaliska koreograferande och rörelsestyrning än på själva dansen i sig och dansarna tvingas på något vis skruva upp sig till hennes nivå. Det hade varit mycket intressant att se Human works med Kolstadt på scenen med dansarna, inflätad med sin musik inuti rörelserna istället för utanför. Då hade relationen blivit mer tydlig och samdansen hade lämnat ett spår i luften. Nu blir det ljudet jag minns, och sången.

Karl Svantesson

Fler Recensioner

Annonser