Mjukt, men distinkt i detaljerna

Vad berättar handen? När jag bänkar mig för höstens första danspremiär hos Regionteater väst dans, har jag nyligen sett ett gammalt videoklipp där den tyska fridansikonen Mary Wigman talar om handrörelsernas betydelse i dans. Nu ser jag Helena Franzéns koreografi och Håkan Jelks projektioner slå en bro genom hundra år av danshistoria. Med andra ord, för de yngsta skolåldrarna, skulle enklast kunna beskrivas som en tillblivelsehistoria där rörelsen talar. Allra först med en hand.
I projektionen är Franzéns skärpa markerad. Fortsättningen är mjukare, men ändå distinkt i detaljer och riktningar. Sex dansarkroppar ligger utspridda som bylten över scengolvets lurviga matta. Isolerade öar som trevande rör sig mot och med varandra. Kostymernas överdel är tunna, genombrutna luvjackor. Som fosterhinnor skalas de av, först luvan, sedan hela jackan. Här pågår ett växande.
Stefan Johanssons musik varierar markerade beats och mjuka slingor, ibland i lager på varandra. Ida Gustafssons ljusdesign håller igen på watten, låter golvets mjukhet fortplantas i rymden.
Dansarna formerar par och grupper där individerna upptäcker varandra och utvecklar rörelser till upprepade sekvenser. Länge sker det cirklande och hasande på golvet. Ur hela gruppen hopgyttrad som en klump sticker individer ut. De söker sin plats, att få vara sig själv.
Nästan andlös blir koncentration när Maria Ulriksson tar sig upp på huk. Expansionen fortsätter, med alla sex på fötter blir rörelserna vidare, tillförs lyft och lekfulla språng. Men också täta led och ensam orörlighet. En särskild kvalitet finns i dansarnas blickar, i den tysta kontakten. Franzéns koreografi behöver inte orden, som plötsligt strös in. Kropparna talar, om alla och envar, med respekt.
Regionteater väst dans firar 20-årsjublieum i år. Mer än en gång har dansen fått kämpa för sin plats, men målmedvetna satsningar på konstnärlig kvalitet har gett resultat. Idag är det självklart att visa regionens barn koreografier av hög halt med hängivna dansare, som talar starkt med hela kroppen, med andra ord.

Spelas i Västra Götalandsregionen under hösten.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 7 september 2018.

Lis Hellström-Sveningson