Dansstationens guide till det senaste inom dansen

Bang, kortfilmen av Jan Vesala som vann 60secondsdance i de norska och finska deltävlingarna inleder höstens första Plattform på Dansstationen i Malmö.
En stilsäker film med Jan Vesala och Antoinette Helbing i en duett som blir till fysisk konfrontation med snabba kast.
Well lit, är ett samarbete mellan Daniel Persson och Anders Duckworth, ett work-in-progress, som utforskar könsidentitet, könstillhörighet och ursprung, där de två dansarna uppträder i vita skjortor och svarta byxor – korrekt manlighet – går över den röda mattan som vore det en modevisning på en catwalk. I en mix av desperation, komisk och komplicerad underton sliter de av sig den manliga klädseln, släpar den över scenen, ut i tomrummet.
De kommer tillbaka i röda klänningar, som månne gestaltar vilka vi skulle kunna vara, och hur mode, media, samhällets normer definierar identitet och liv.
En kortfilm av Graham Adey med utgångspunkt i Chromatics , en installation inom skånska koreografiprojektet Room X i Malmö med dansarna Khamlane Halsackda och Daniel Persson visar två nakna män med ryggen mot filmkameran, en med långt hår, en med kort hår, i en melankolisk duett, som kanske uttrycker sorgsen icke-kontakt.
Flyg mig till månen, är en en barnföreställning av Memory Wax, som leds av Johanna Jonasson och Miguel Azcue. Nästa år firar detta Malmöbaserade danskompani sitt 15-årsjubileum, då denna barnföreställningen får premiär. På Dansstationens Plattform visas ett work-in-progress, där Johanna Jonasson dansar med Carin Dachman på film, och gestaltar drömmar och gemenskap. Var går gränsen för vad barn mellan 5-10 år kan göra och uttrycka? Det är existentiella frågor i poetisk dans, där man dyker in i barnets värld utan (vuxna) värderingar.
Phase 2.0-del 2 av ett performance/post-physical theatre-project av Sara Zivkovic i form av en 12 minuter lång stumfilm med Klemen Janezic. En film i svartvitt där en ensam man naken vandrar runt i vad som ser ut som en fabriksbyggnad i tegel från 1900-talets början, i mörker med skimrande våta golv och stämning av 1920-talets tyska skräckfilm, som i Metropolis, Doktor Mabuse med flera. En egensinnig film.
Soft Genesis, är en performance med Casper-Malte Augusta och Lydia Östberg Diakité, en work-in-progress, politisk koreografi inspirerad av franska renässansmålningar och tableau vivants.
Dansarna för in sina egna kroppar i västerländsk konsthistoria – för att diskutera maktstrukturer och estetik, och om vad som är vackert. Det börjar med en medvetet ”oskön” duett där den manlige dansaren i långt blont hår och små röda trosor ligger (som ett barn) runtomkring henne, en afrikansk-svensk tuff kvinna i vad som liknar militäruniform – ett udda kärleksmöte i en annorlunda performance.

Se även 60secondsdance.com/news/congratulations-to-the-winners-of-2018/

Ingela brovik