Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Visuell poesi med återkommande kram och livtag i spänningsladdade formationer

2018-08-24

Fakta:

Namn: Il n'est pas encore minuit...
Ensemble: Compagnie XY
Plats: Stora Teatern, Göteborg
» http://www.ciexy.com

Det är ingen tillfällighet att årets Dans- och teaterfestival inleds med nycirkusföreställningen Il n’est pas encore minuit… I Göteborg har nycirkusen ett tydligt fäste hos publiken och det har främst Dans- och teaterfestivalen byggt upp. De första omgångarna drog häpnande skaror till scener och tält. Och så har det fortsatt. Mellan festivalerna förvaltar Stora teatern intresset.
Vi har genom åren fått se en rik variation av nycirkusens uttryck. Det har funnits festivaler då formen tenderat att dominera programmet, på teaterns och dansens bekostnad. Numera är det bra balans. I år ingår två cirkusprogram.
Compagnie XY bildades 2005 och har sin hemvist Frankrike. Det är en stor ensemble med väl sammankittade akrobater. Kollektivet är en bärande grundidé. Ensam går du snabbare, tillsammans går vi längre, lyder kompaniets motto, vilket kommer till fullödigt uttryck i föreställningen Il n’est pas encore minuit… (på svenska ungefär I elfte timmen…).
Akrobatik definieras som ”gymnastiska konststycken av hög teknisk svårighetsgrad”, för att citera Cirkus Cirkör, vår främsta svenska trupp. Det är en grundläggande disciplin i cirkus, och utövas i flera olika genrer. I luften, på golvet, med balanser, språng och volter. Solo, i par eller grupp. Alltid med styrka, tålmamod och skicklighet.
Il n’est pas encore minuit… utgår helt från den mänskliga kroppens förmåga. Och vad som händer när kroppar möts. Ingenting skymmer, scenen är renskalad, öppen ända in på sidorna. Ljusdesignen är raffinerat enkel, kostymerna vardagliga, med personliga snitt. Musiken är en del i helheten, understödjande, drivande, men också tillbakadragen, ända in i tystnad.
En man äntrar scenen, en till, från andra hållet. En knuff sätter igång rörelsen. Snart kommer flera aktörer, de knuffas också hejvilt. Men det som ser ut att bli ett jättelikt slagsmål övergår i smidiga byten och lyft. Ordet ”livtag” får en djupare betydelse, ju längre kvällen lider. Kramen är en återkommande rörelse.
De 22 akrobaterna, fem kvinnor och sjutton män, är fördelade i en grupp som utgör stödjande och lyftande bas medan de andra är flygare, med volter och balanser högt upp mot taket. I trygg gemenskap bygger de hisnande vackra och farligt utmanande kroppsskulpturer. Den visuella poesin är en viktig del av Compagnie XY:s filosofi. Gruppen tror på akrobatikens egenart som konst, det handlar inte bara om teknik.
Istället för en serie nummer, där upprepningen kan bli statisk, är Il n’est pas encore minuit… ett njutbart flöde där scenerna avlöser varandra i en dynamik som även innehåller pauser.
Så blir alla torn ensemblen bygger, i höjder upp till fyra personer, aldrig upprepningar. Vart och ett har en särart, byggd av just de artisterna. Den generösa gemenskapen ger plats för individuella uttryck, där inte minst humorn är en del i spelet. En kortare kvinnas försök att ta plats bland tre längre blir en rolig kamp och ger en revansch med glittrande glimt i ögat.
Här byggs parakrobatik ut till stora grupper. Stundvis är scenen ett myller av flygande kroppar för att i nästa ögonblick koncentreras i en enda rörelse. Koreografin ger starka bilder av akrobaterna i spänningsladdade formationer. Magnifik är den massiva ring i två människohöjder som de elva paren skapar mitt på scenen. Där dansar det övre lagret på det undres axlar.
Rörelsefantasin, uttryckt i lekfullt allvar, driver hela uppsättningen. Redskapen är reducerade till några gungbrädor som ger svikt åt svindlande höga hopp och volter. Och så ett antal plattor som både skapar variation i leken på golvet och bygger nya torn i många lager. Där excellerar inte bara de luftburna, vikten av samordnad precision i underlagren demonstreras med häpnadsväckande press.
Huvudstående och balanser får salongen att hålla andan, men föreställningen bjuder även på skrattets och flamsets förlösande förmåga. Plötsligt dräller alla runt i sprallig dans. Från scenen smittar lusten ut i salongen.
Trygghet är en oavvislig del i akrobaternas skicklighet. Blickar och leenden får plats och betydelse. Beröringen är ett eget kapitel, hur fint alla tar i varandra. Allt från en utsträckt hand som bjuder upp till dans, via en snabb, bekräftande strykning över armen och till det bestämda klappandet som ger signal till de övriga att nu gäller det. För att inte tala om all mottagning i konsterna.
Compagnie XY avlyssnar och avläser hela tiden varandra på ett sätt som borde inspirera all mänsklig samvaro. Ett konstnärligt uttryck att ta intryck av.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 20 augusti 2018

Se Göteborgs Dans- & Teaterfestival www.gdtf.se/sv/

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser