En kubansk faun och karibiska rytmer

Som dykare, som just har stigit upp ur en hamnbassäng, träder sju dansare – fullständigt maskerade i svarta heldräkter – upp på scenen till tonerna av Jean Sibelius Valse Triste. På scenen sätter de sig ned på rad, slår benen om varandras kroppar och rör på sig , som om de vore en enda stor kropp, som påminner om en gigantisk tusenfoting. Och när de var för sig masar sig runt på scenen, liknar de humrar och andra djur från havet, eller är det för att vi befinner oss på Ofelia Plads i Köpenhamns Hamn, att man får associationer till havsdjur?
Dansk Danseteater, nu med svenske Pontus Lidberg i ledningen, har alltid hittat spektakulära scenrum till sina utomhus sommarföreställningar, Copenhagen Summer Dance. Tidigare har Dansk Danseteater dansat i Politigårdens stämningsfulla atriumgård, men nu har de dragit iväg till det populära hamntorget vid sidan av Skuespilhuset med utsikt till bland annat Operaen, där kompaniet dagligen håller hus på Operaens lilla scen, Takkeloftet.
Marcos Moraus verk Waltz (utdrag) med Dansk Danseteaters dansare i dykarkostymer är en fin, effektfull och underhållande start på dansaftonen under den ljusa aftonhimlen. Mer djup och känsla finns i Sidi Larbi Cherkaouis verk Faun, som är en ny och mycket modern tolkning av Vaslav Nijinskijs L’Après-midi d’un faune (En Fauns Eftermiddag, 1912). Musiken är fortfarande Claude Debussys, men det förekommer även modernare rytmer. Precis som Nijinskij är Sidi Larbi Cherkaoui i sin utgåva av det legendariska dansverket, inspirerat av basrelieffer och skapar många flotta positioner och rörelser i profil, som skapar en intressant och fascinerande känsla av platthet. Carlos Luis Blanco och Laura Treto från det kubanska kompaniet Acosta Danza dansar omväxlande Faun och nymf. Carlos Luis Blanco är en djurisk och lite vild faun, han är mer en handlingens man än en drömmare. Carlos Luis Blanco är i konstant rörelse, och hans flexibla kropp verkar närmast att implodera, så böljar rörelserna genom honom. Sidi Larbi Cherkaoui har genom sin nästan hypnotiske koreografi skapat en faun, som inte blott förför nymfen på scenen, utan hela publiken.
Jessica Lyall, Stefanos Bizasog Joe George dansar en imponerande akrobatisk pas de trois Lamento della Ninfa (Nymfens klagesang) av Stephen Shropshire. Dessa två herrar kastar sina kvinnliga partners runt i en halsbrytande dans, som samtidigt ser mycket lätt och obesvärad ut. Som kontrast till den akrobatiska dansen hörs de särartade tonerna från Ane Brun speciella tonspråk. Och de två tidigere kollegorna i Den Kongelige Ballet, Alban Lendorf och Marina Minoiu, står för kvällens balettinslag. De dansar en pas de deux ur Kenneth MacMillans Manon. Det är ett kort, men glädjande återseende med den danska balettens stora internationella stjärna, Alban Lendorf, som nu mest dansar hos American Ballet Theatre.
Slutligen, när solen står lågt över torget och skickar ett mjukt gyllene ljus över scenen, dansar Dansk Danseteater och Acosta Danza ett utdrag ur Paysage, Soudain, La Nuit av Pontus Lidberg. På denne varma sommerafton och med vatten runtomkring scenen kan man nästan känna sig förflyttad till Kuba, för det är latino-vibes i Leo Browers rytmiska musik, Paisaja Cubano con Rumba, och Pontus Lidbergs steg, som sprudlar av glädje. Särskilt Mario Sergio Elías från Acosta Danza höjer den karibiska stämningen med ett par grader med sina charmerande hoppande steg och sneda smil.
Pontus Lidberg har kurerat en perfekt blanding av dansvark, det enda vi skulle kunnat undvara denna vackra kväll, var kulturministeren och hennes docerande och historiskt inkorrekta välkomsttal, där hon inte ens lyckades uttala Dansk Danseteater korrekt. Pinsamt, men lyckligtvis kunde alltsammans dansas bort i sommarnatten.

Programmet kommer att visas i Stockholm, Vitabergsparken, Stockholm 14.-15 augusti och Moesgaard Museum i Aarhus 17-18 august.

Torben Kastrup