Tillfälliga teatermöten

Scenen och scenografin är helt autentisk och det bästa med föreställningen opHAV: En kaj med en kran och ett skepp i bakgrunden. Vackert och idylliskt och så kan ”scenografin” och ”scenen” också ses och upplevas, när det inte spelas teater på den. I en trevlig del av Köpenhamns Sydhavn har de två grupperna GLIMT och OM satt upp föreställningen opHAV, som de själva kallar en nycirkusföreställning. När Linnea Backgard är på scenen, eller rättare sagt hänger i et rep och gör fin koreograferad akrobatik, så är det också fin nycirkus, men resten av föreställningen är nog mer av gammeldags gatuteater med plask av vatten och fånigt nonsens, som när samma Linnea Backgard föder et barn med ett tjockt rep som navelsträng og får får hjälp med det av sina kollegor Päivi Eleonoora Raninen, Moa Asklöf Prescott.
Här på kajen, där vatten och land möts, sker också möten människor emellan, och de bemöter varandra med nyfikenhet eller skepsis. Detta handlar den föga substantiella föreställningen om utan att riktigt kunna komma tillrätta med ämnet. opHAV blir aldrig riktigt angelägen eller skojig, och så det blir lite svårt att vinna publikens uppmärksamhet när vi själva på just samma plats kan hoppa i vattnet, eller slänga fisklinor i sjön eller själva cykla ut på Amager Fælled och vara med om helt egna upplevelser. I opHAV sker det helt enkelt för lite. Att det balanseras lite på slak lina och svingas runt i en säkerhetssele räcker inte för att hålla spänningen uppe för publiken i stekande solsken från en molnfri himmel och man själv råkar vara på ett ställe som inbjuder till att man själv är aktiv och kreativ.

Torben Kastrup