Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 18 april 2024

Urban dans på hög konstnärlig nivå

2018-05-22

Fakta:

Namn: subUrban Dance Festival
Koreografi: Kloe Dean, Ducky Kim, Stephanie Thomasen, Mourad Merzouki.
Ensemble: Ensembler: Myself UK Dance Company, Just Dance, Uppercut Danseteater, DF Zulu Breakers & Slowz, Compagni Käfig.
Plats: Dansekapellet, København NV.
» http://suburbandancefestival.com/om-festivalen/

Dansekapellet i Köpenhamn NV, introducerade härom året med stor succé en ny internationell festival, subUrban Dance Festival. Med Dansekapellet som centrum har subUrban Dance Festival i år från den 12-19 maj fortsatt med att hylla den urbana dansen och dess många uttrycksformer med föreställningar, battles, jams, masterclasses och workshops för både stora och små. Festivalen som också sträcker sig över stadsdelarna Tingbjerg och Brønshøj, uppvisar diverse stilarter som break, hip hop, house, waacking, popping och locking.
Den officielle invigningsföreställningen subUrban Stories i Dansekapellet den 15 maj bjöd på ett riktigt festfyrverkeri med tre vitt skilda verk av internationellt kända kompanier.
Först Red med det engelske kvinnokompaniet Myself UK Dance Company, som under ledning av koreografen Kloe Dean och under slogan ”I love myself” kämpar för kvinnors rätt att uttrycka sig själv, ha ambitioner och en stark självkänsla.
I Red är sex power-kvinnor inklusive koreografen själv på scenen, iförda röda heldräkter av trikå och svarta sneakers. I det drygt tio minuter långa och stramt formade verket till musik av bland annat Ibeyi visar dansarna i deras blanding av hip hop, popping och locking både kvinnor som starka individer och som en del av en stark gemenskap.
Enastående skickliga är dansarna i kompaniet Just Dance från Sydkorea med koreografen Ducky Kim i spitsen. I værket The 7 Human Emotions medverkar inte bara sju ekvilibristiska manliga breakdansare iförda masker, men också fascinerande slagverkare på traditionella koreanska instrument.
Via dansen porträtteras de sju känslorna glädje, sorg, begejstring, vrede, kärlek, hat och begär. Här finns inte bara imponerande break-moves, inklusive handstående, snabbt fotarbete, rygg- och huvudspinn, men också en glimt av electric boogie.
Ett rent maskulint universum fortsätter efter pausen i Differences, där åtta vitt skilda manliga dansare från danska Uppercut Danseteater, brasilianska DF Zulu Breakers och vietnamesiske Slowz är tillsammans på scenen. Men det är den skickliga danska kvinnliga koreografen Stephanie Thomasen, som har skapat Differences, som är en vidareutveckling av hennes fina verk med samma titel från 2014.
Med fingerspetskänsla för den enskilda dansarens speciella uttrycksformer och kvaliteter inrymmer koreografin både poesi och stor följsamhet i den såväl lekande som stridbara maskulina dansen. En EU-pall används effektfullt bland annat som balansbräda och räddningsflotte, och uppfinningsrikt citerar dansarna med helt olika uttryck och på olika språk Brosons vers ”Hvad skal jeg sige, når jeg ser, hvor stjerneflokken blinker” (en välkänd sång ur den danska psalmboken).
Som Köpenhamns nya kultur- och fritidsborgmästare, Niko Grünfeld (Alternativet) bland annat sa i sitt invigningstal, är dans och rytm något man kan vara överens om över hela jorden, och är något som skapar resonans i hjärtat. Och så blir man ”glad i hågen”.
Det var just precis så, man kände sig efter att ha sett föreställningen subUrban Stories. Och samma känsla hade man efter fredagens föreställning Cartes Blanches med franska Compagnie Käfig, som har varit ett av de mest innovativa och indflytelserika kompanierna inom den urbana dansen och var ett huvudnamn på festivalen.
Verket Cartes Blanches, som är fullt av poesi, humor och ekvilibristisk dans, skapades 2016 av Compagnie Käfigs ledare, Mourad Merzouki, med anledning av kompaniets 20-års jubileum. Till den här speciella föreställningen har Merzouki samlat sex manliga stjärnedansare (Yann Abidi, Rémi Autechaud, Kader Belmoktar, Brahim Bouchelaghem, Rachid Hamchaoui och Hafid Sour) som var med i kompaniet ända från starten eller nästan ända från den.
Det var utsökt glädjande att se dessa erfarna och expressiva dansare ge sig hän i såväl break, electric boogie, slowmotion och mycket mer. Och mitt i den ekvilibristiska dansen i lusigt och raffinerat samspel med scenografins soffa och stolar visade männen – och särskilt den clownaktige Yann Abidi – ett härligt humoristiskt förhållande till sina egna åldrar och dansens krävande moves.
Det var enastående hur de sex männen fortfarande kunde göra vilda break-moves och vilka makalöse solon med bland annat fokus på ryggmuskler, skulderblad, ormaktiga armar och imponerande isolationsteknik.
Cartes Blanches var ett härligt och viktigt inslag på en festival med hög konstnärlig nivå.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser