Förkroppsligande av diktaturens födelse

Det är inte en kabaret, inte 1970-tal, inte en renodlad teaterföreställning, inte en konsert. Utan ett ”nu-svenskt spektakel”, vad det nu betyder. Detta enligt Gudrun Hauksdottir, verksamhetsledare och Nina Persson, konstnärlig ledare för Medborgarbandet, som i samarbete med Malmö Stadsteater har skapat Vinnaren tar allt, om demokrati och medborgarskap.
I år, 2018, är det val och samtidigt hundra år sedan Sverige blev en demokrati med rösträtt för både kvinnor och män, ett historiskt perspektiv som ständigt måste uppdateras, diskuteras, ifrågasättas och födas på nytt, skriver i teaterprogrammet de två från Medborgarbandet, vars förebild är The Citizens Band i New York, ett politiskt-kulturellt artistkollektiv som sångerskan och musikern Nina Persson varit med i.
Från första ögonblicket på scen rivstartar Vinnaren tar allt med sång, musik, dans, performance, akrobatik, liveband, i snabba kast, mellan lek och allvar. En ton slås an i början i en scen med ilsken kvinna, väl spelad av Mari Götesdotter, i konflikt i valet mellan olika partier och på röstprocessen i sig, och hon vill ha en valsedel som inte finns. Snart blir det konfrontativ koreografi där Magdi Saleh gör entré med ordet Demokrati på sin t-shirt, omgiven av nyfikna, och senare byter han till ett linne med förkortningen ”Demmo/som i Demokrati”. Många kvinnor är intresserade av honom, men han och Nina, det vill säga Nina Persson,som spelar rollen som Nina Persson (Här
råder med andra or Verfremdung – förfrämligande – som hos Brecht) är ett par av den sorten som ofta grälar.
Snart dyker det upp andra kvinnor som vill charma både Nina och Demmo. En av dem är Kameleonten/Populismen, som blir
ihop med Demmo när Nina gjort slut med honom. De får nättroll/spädbarn tillsammans, som grinar och skriker när Nina kommer på besök och pappa Demokratin försöker trösta dem. Plötsligt flyger en unge upp i taket, tar kommandot, iförd en superlång klädnad som sträcker sig från golv till tak. Det är Diktaturen förkroppsligad (spelad av Thomas Öberg), som har fötts, som barn till Demokratin och Populismen, och plötsligt tystnar alla andra röster. En av de allra bästa scenerna i sin förmåga att fysiskt-koreografiskt-musikaliskt gestalta politiska frågor, mellan ord och handling där ordet blir till kropp.
Typiskt för denna intensiva föreställning med sin drastiska mix av dans, performance, cirkus, akrobatik, sång och musik som man sällan eller aldrig sett på Malmö Stadsteaters Hipp. I Vinnaren tar allt är Demmo/Demokratin en bräcklig, skör gestalt och de som skall rösta på honom/ i hans namn ambivalenta, stressade eller lite okunniga, hela konceptet med det svenska folkhemmet verkar alltmer hotat. Men denna road-movie genom dagens tidsanda/Sverige är en livfull musikalisk dansande föreställning, full av vitalitet som väcker frågor mer än ger några svar- utom direkt
på scenen, i konstens egen kraft – som ger hopp om framtiden.

Ingela Brovik