Underfundigt, associativt och med barnslig glädje

– Det sitter europeiska inspektörer i salongen! De kontrollerar att jag inte gör samma sak som jag gjorde igår. Att jag improviserar, skojar Andrew Morrish och river allt vad ”fjärde väggen” heter på Teater Uno, till förmån för en suverän och upplyftande publikkontakt. Morrish är en improvisationens mästare och återkommande gäst hos Varia-festivalen i Göteborg. Den gångna veckan har han hållit workshops och avslutande med två offentliga föreställningar tillsammans med Göteborgsimprovisatörerna Lisa Larsdotter Petersson och Maria Mebius-Schröder,
som de senaste åren har drivit ett gemensamt soloprojekt.
Genom det öppna fönstret blir sorlet från Esperantoplatsens uteserveringar en ljudfond till Lisa Larsdotter Petersson solo. Kanske är det därför hennes roligt sprättande ben och viftande armar leder min tanke till Elsa Beskows Gumman Tö. Här fejas för vår och liv. Vi hamnar i alla fall i naturen, bland buskar och bävrar med tvivelaktigt uppsåt. Kroppen leder och rösten, på blandad, kommunikativ svengelska, drar vidare. Allt hänger ihop och är ändå underfundigt lealöst, Larsdotter Petersson påminner om en marionettdocka som med avklippta trådar är på väg att erövra sin egen historia.
Maria Mebius-Schröder stänger fönstret och drar i sitt solo upp linjer för det goda. Med händer och armar väger hon olika värden och med fotsulorna avlyssnar hon vad som pågår runt omkring. Rörelserna växer ut i stora cirklar och det associativa resonemanget ändar i en ömsint plädering för öppenhet.
De två Göteborgsimprovisatörerna skapar en dynamisk mix som fint krattar manegen för Andrew Morrish. Avslappnad i tilltalet, självklar i impulsen och distinkt i kroppen gör han en inventering av sitt eget liv, de 66 lådorna som har fört honom hit. Rappt och roligt visar han kroppens åldrande och förfall – men sprider en anda av barnslig glädje och upptäckarlust. Solot är levande konst med existentiell essens.
Improvisationskonsten skapas helt i och av nuets flöde. Av utövarna krävs total beredskap, i tanke, kropp och röst. Varia-festivalen är en osviklig pådrivare.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 17 april 2018

Lis Hellström Sveningson