En trädgård för hängivenhet

Det är fortfarande vanligt att moderna människor, också högvilt inom kulturlivet, stönar: Galet! inför en riktig dans-och-konst-föreställning för bebisar. Bortkastade pengar! Satsade på de som redan har allt!
Det hjälper inte att hytta med Hellsings gurkor eller Alice Tegnérs gamla kantareller. Det hjälper inte att vifta med Barnkonventionen eller hjärnforskning. Och nej, bebisarna dör inte om de inte får uppleva en dansinstallation. Men vi människor lever ju inte bara för att överleva, utan för att leva.
Gärna skickar jag nu tvivlarna till Dalija Acin Thelanders The Garden of Spirited Minds – de hängivna sinnenas trädgård. Ännu hellre skickar jag denna lugnt pulserande installation till mindre välbärgade förorter.
I detta trädgårdsrum är det lugnt, varmt, tillåtande och mjukdunkelt. Allt är rörelse, dans, famn, utsträckta händer och långsträckta ben. Bebisarna iakttar med gapande munnar det vita hängande fluffet och sträcker sig efter de glittrande, små mjuka stenarna.
Superintresserade, men inte värst förvånade. Inte jag heller: Dalija Acin Thelander har med en rad verk slagit klotet med häpnad. Denna världsstjärna, som lyckligtvis bor i Sverige, är en formstark koreograf som laddar rum, rytmik och rörelse i en komposition avpassad för de allra minsta.
En halvårig pojke gungar på sin runda mage som en knubbsäl, medan han med örnblick följer dansaren. Ögonkontakt – hej! En liten flicka kryper raskt omkring, ett litet upplevelselokomotiv på upptäcktsresa.
Musiken, av Thomas Jeker, är svävande elektroakustisk med inspel av en shakuhachi, japansk flöjt. Den är lika luftig som den välgörande glesheten mellan hängande ”tång” och vågskum, koralliknande tygskulpturer på golvet, och ”stenar”, små glittriga kuddar.
Associationerna till undervattensläge är mina; hur bebisar tänker och refererar kan vi bara ana. Men varmt, mjukt och vatten liknar omgivningen de kom från nyss. Hemvant och spännande. Stort för det allra minsta.

Tidigare publicerat i Expressen.se 17 mars samt i Expressen den 19 mars.

Margareta Sörenson