Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Möten tätt inpå

2018-02-21

Fakta:

Namn: Close Encounters – Grand Opening
Koreografi: Marcus Doverud, Fabio Liberti och Christina Caprioli.
Plats: Dansehallerne i Den Frie Udstillingsbygning, Köpenhamn
» https://www.dansehallerne.dk

Dansehallerne i Köpenhamn som under innevarande säsong inte har någon fast spelplats har under överskriften Close Encounters fem dagar i rad presenterat föreställningar, koreografiska installationer, dansfilm och – samtal med Den Frie Udstillingsbygning på Østerbro som en mycket välfunnen inramning
Till själva invigningen presenterades ett omväxlande program som började i caféet i källaren på utställningsbyggnaden, där Dansehallernes konstnärliga ledare Efva Lilja bjöd alla välkomna till en kväll fylld av sinnliga upplevelser, och möten av tät närvaro människor emellan.
Det inledande verket Root Encounters av svenska Marcus Doverud var helt enkelt en koreograferad måltid med rotfrukter som rotselleri potatis och morötter som huvudperformance. Här var meningen förutom att få åtnjuta de mycket vällagade och välsmakande rätterna, att man även kom tätt inpå varandra som publik genom att sitta och spisa och snacka med varandra vid borden i kaféet.
Bakom en glasvägg i källaren kunde man därefter uppleva italienske Fabio Libertis prisbelönade och mycket starka Solo for Real från 2016, som dansades utmärkt och med stark närvarokänsla av den slovenske dansaren Jernej Bizjak. Förutom att vara koreograf är Fabio Liberti fast anställd dansare i Dansk Danseteater, medan Jernej Bizjak är tillfälligt engagerad i kompaniet under turnéerna innevarande år.
I’m alone in a box of stone heter det bland annat i musiken av Benjamin Clementine. Och det är just en ensam, psykiskt lidande och sårbar människas smärtsamma inre kamp i det avskilda rummet man får bevittna i det 15 minuter långa och stramt koreograferade Solo for Real, där vi ser tvångsbeteenden med strumporna, händer och fingrar i kramp och en kropp som vrider sig omkring i försöken att uppnå en inre ro.
Högre upp i själva utställningslokalerna fick man uppleva Christina Capriolis mycket fascinerande dansinstallation Cloth, som hade premiär på Moderna Museet i Stockholm i 2011. Här rör sig två dansare inne i ett jättestort tygmaterial på golvet som både kan ge associationer till lava, marmor och plast. Konturerna av kropparna under tyget får en mycket skulptural prägel, i och med kropparnas rörelser förändras tyget hela tiden i likhet med att kropparna kan skifta mellan att dyka upp tydligt och försvinna nästan helt. På samma sätt som man kan fascineras av böljornas krusning på havet, dras man in i att titta på det svarta tyget i Cloth.
Ett mycket nära möte mellan två människor upplever man i Fabio Libertis duo Don’t, kiss från 2017, där koreografen själv och Jernej Bizjak med stor precision dansar tätt ihop. Duon visar oss på mötet och attraktionen mellan två människor som leder vidare till en kyss. Men kontakten mellan männen med läppar som hålls fast ihop under hela den dynamiska koreografin blir inte bara ett längtansfullt, kärt och sensuellt möte mellan två personer. Det blir också en motståndshandling och till en fängslande binding, när ömhet och kärlek förvandlas till kamp. En interessant tolkning av ett möte i form av en kyss.
Bland de många korta dansfilmerna, kunde man också till den stora premiären av Close Encounters uppleva en avfilmad version av den exklusiva och mycket efterfrågade Performances for Pets kreered av Kroot Juurak från Estland och Alex Bailey från England, som hade visats tidigare på dagen.
I Perfomances for Pets möter folk upp med sin hund, som får roll som publik, medan de två performerna interagerar med keldjuret ifråga. Varje föreställning pågår cirka 15-20 minuter och det är bara djuret, dess ägare och performerna som är på plats. Om det handlar om katter kan djuret få en föreställning i sitt eget hem.
Som det står i programmet: ”Moderna keldjur har inte längre någon praktisk funktion i hushållet. Katter behöver inte at fånga råttor, hundar behöver inte längre beskydda huset eller jakten. Keldjuren har fått sina arbetsuppgifter uppgraderade till vad, Krööt och Alex kallar immateriel eller affektiv arbetskraft. Kort sagt, keldjur lyckas uppfylla en funktion genom att bara vara sig själva istället för att producera något.”
förutom att vara en lustig kuriositet på Close Encounters har Performances for Pets varit en riktigt fin reklamför de fem dagarna av Close Encounters i Den Frie Udstillingsbygning.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser