Malmös plattform för dansnyheter

Frilansdansaren, koreografen, skådespelaren, gästföreläsaren och introduktören Maura Morales från Kuba, numera verksam Tyskland, inleder årets första Plattform på Dansstationen med sitt solo Sounds of body tillsammans med musikern Michio Woirgardt.
Nu i januari har Maura Morales och Michio Woirgardt residens i Malmö via KID,Konstnärsnämndens Internationella Dansprogram.
Internationella Dansprogrammet i Malmö drivs av Konstnärsnämnden i samarbete med Skånes Danskollegium (som i sin tur består av Danscentrum Syd, Danskonsulenten i Skåne, scenerna Dansstationen och Inkonst samt grupperna Memory Wax och
Skånes Dansteater.)
Maura Morales i vit tröja och vita långbyxor – en klädsel som i ett laboratorium –
med en liten elektrisk sladd fastsatt på kroppen, står med inåtriktad energi i sin gestalt,
lyssnande, på den stora scenen framför publiken. Varje rörelse hon gör skapar egendomligt
odefinierbara, sprakande, knastrande, skavande ljud som tycks komma från Maura Morales och samtidigt underifrån själva scenen hon dansar på. Det är ett spännande experimentellt solo av abstrakta rörelsemönster med stringens, där rörelse och ljud interaktivt kommunicerar på oväntat sätt,
Den palestinske dansaren Omar Khalil gör sitt solo Reflections on the ego om relationen människa-djur med början på en minimal ljuscirkel på Dansstationens stora scen. Han växlar mellan det djuriska att stå på alla fyra och resa sig med repetitivt, starkt fokus av handens rörelser, månne symboliskt.
Händer som avvaktar, höjer sig mot himlen, avvärjande, skyddslöst och fokuserar med emfas på kommunikation.
Ett mycket kraftfullt solo med stark undertext och mimik, som även kommer att framföras på Dansens Dag i Malmö, Lund, Helsingborg.
En duett av Lisa Nilsson och Jilda Hallin som skulle kunna ses som en uppföljare av ett tidigare verk. I Lår av de två dansarna som publiken får ta del av under läktaren, bortom scenen. Det blir intim kontakt mellan dansare och publik, i ett mycket litet utrymme där publiken får står på tå för att se den duett som de två dansarna utför, med fokus på just kroppsdelen ”lår”, lekfullt, humoristiskt.
I en tidigare Plattform har Lisa Nilsson och Jilda Hallin som kallar sig We collective arbetat med Lår, där de vrider och vänder på kroppsdelen lår och utforskar dess potential och rörelsemöjligheter.
Room X är en try-out med Miguel Cortés tillsammans med just nämnda We-collective,
som publiken kan se redan vid ingången till Dansstationen, där han ligger på golvet vid sidan av en trafikskylt i en
dramatisk pose. Han ser ut som om vore han skadad i en trafikolycka. Senare, efter några programpunkter, uppmanas publiken att lämna teatersalongen för att ställa sig i foyern och se hur det står till med Miguel. Hans reser sig, balanserar på golvet som vore det en lina över en avgrund, uttrycksfullt, sårbart, det slutar illa.
Hans solo är ett av många dansinstallationer som undersöker begreppet ”trygghet”, en föreställning som skall ha premiär senare i vår.
Lidia Wos är tillbaka med ett nytt solo efter att ha varit i Värmland på residens. Med sin utsökta stringens tar hon plats på scenen som blir till ett rum i folkhemsstil med tre stolar och ett bord och hon iförd en enkel klänning,med håret uppsatt i klassisk knut.
Lidia Wos har någonting nytt i sin koreografi med medvetet sträv minimalism som fokuserar på det existentiella, på ett dynamiskt, poetiskt sätt. Först i tystnad, sedan till Monica Zetterlunds Vilsen vals, helt kongenialt. Hon utforskar vilsenhet med inslag av surrealism, som då en kaffekopp placeras på den upp- och nervända stol hon bär på huvudet, ett ögonblick. Hon kan få tiden att stanna, eftertänksamt.Suveränt!

Ingela Brovik