Förunderliga världar

Den allra, allra yngsta publiken gapar. Stora, tunga bebishuvuden vrids sakta under Kungliga Operans Myriader av världar. Musik, sång och dansande bilder omsluter bebisarna och deras vuxna, i ett verk som ovanligt väl förtjänar att kallas allkonstverk. Det är som att vila inne i en vintervante där allt är vitt och luddigt men spännande.
På en vit cirkelrund matta sitter publiken och där dansas det mitt ibland oss av en utsökt trio: Noah Hellwig, Pontus Sundset och Allyson Way Wanselius. Mjuka fötter i tåsockor smyger runt alla små fossingar (storlek 18, ungefär) och sångaren Maja Frydén balanserar dansen med en mänsklig röst som sjunger klart och varmt om månar och sovande barn, om lyckan i att gå och krypa. Bekanta ord i klingande toner; alldeles begripliga även om man inte förstår dem just nu.
Dalija Acin Thelander
Den serbiskfödda koreografen Dalija Acin Thelander har en mycket stark känsla för formens rytmik och för scenbildernas poetiska kraft. Hennes Sensescape för 6-18 månaders bebisar far redan världen runt och beundras av stora och små. Häromåret gjorden hon ett stringent verk för lite större barn som också var slående i sin klara form där live filmning projicerades i taket av de med-dansande barnen.
Utan genuin respekt för människan i början av sin levnad kan inga verk som dessa uppstå. Sagoaktig skönhet, som inte fastnar i pynt, högt kvalificerade dansare som ser barnen i ögonen med vänligt intresse, men utan att le bara för att de små är så nyfikna, koncentrerade, engagerade. Samtida, urtida. Anja Dordevic musik pulserar mjukt runt hela denna komposition av dans och scenografisk skulptur, magnifikt ljussatt av Jens Sethzman.
Marängsviss-krinolin och trattsamlar-kjol, enhörningshuvud och lysteve på ryggen: dansarnas märkliga vita kostymer lyfts småningom av och läggs ut till en golvnära scenografi. De sista tjugo minuterna kan publiken sitta kvar och pröva tratthattar och rulla tygklot. Dansarna smyger ut i ett kongenialt avslut på ett glimrande äventyr med rundade hörn.

Spelas ill och med 10 december.

Recensionen är tidigare publicerad i Expressen 20 november.

Margareta Sörenson