Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Tiderna går men allt består

2017-11-15

Fakta:

Namn: Kalla mig Ernst
Ensemble: Cecilia Lindqvist
Plats: Intiman, Malmö
» https://www.malmostadsteater.se/ni-kan-kalla-mig-ernst

Succémonologen Kalla mig Ernst har fått nypremiär på Intiman.
En lyckoträff inte minst i dessa manschuvinistiska tider. Mansgrisar fanns det också gott om på Viktoria Benediktssons tid. Hon som inte ens kunde använda sitt eget namn som författare. Hennes texter är kanske mindre kända än hennes självmord på ett hotel i Köpenhamn, dit hon flydde då och då för att komma bort från den instängda miljön i hemorten Hörby. Men också för att träffa kvinnotjusaren Georg Brandes, som var hennes sista kärlek i livet.
Han som, enligt hennes dagboksanteckningar förnedrade henne lika mycket fysiskt som han talade illa om hennes texter. Hon hade för länge sedan genomskådat honom.
Allt detta berättar hon om öppenhjärtig i detta lilla kammarspel,
framfört i monologform av Cecilia Lindqvist.
Texterna är hämtade från olika dagboksanteckningar som hon troget förde. Som för att känna sig som en hel människa bortom alla hennes livs många prövningar: ”Detta avskyvärda att icke vara människa endast kvinna”, ett citat hämtat från hennes novell Ur mörkret.
Men det citeras också utdrag av brev hon själv skrev men även andra som Strindberg och von Heidenstam växlade med varandra. Vår egen älskade kvinnoslukarförfattare Strindberg skriver bl.a. ”att hon horar hela vägen” medan Heidenstam inte går mindre hårt fram. ”Fru Benediktssons plats är hos postmästaren i Hörby och ingen annanstans.Horor har vi nog av”.
Författarinnan tar, åtminstone i den här uppsättningen, allt med en klackspark. Det är dagen hon nämligen bestämt sig för att begå självmord. Med stolthet visar hon hur hon tänker göra. Med en lång rakkniv och en spegel tänker hon skära sig i stora halspulsådern. Båda objekten skall följa henne med i hennes grav, på vars sten det endast skall stå skrivet. ”Ernst Ahlgen”. Allt har hon skrivit i ett brev till Brandes som hon gett i uppdrag att ordna jordfästningen.
Gravården på Vestre Kirkegård i Köpenhamn lär fortfarande vara täckt med blommor. Brandes som ingen längre talar om lär ha nekat att intervjuas angående sitt förhållande till henne. Vem minns honom idag?
Cecilia Lindqvists språk går rakt på sak med en röst som bottnar i en kritik mot patriarkatets starka strukturer. Hudlöst, direkt. Att Strindberg låtit sig inspireras av hennes självmord i Fröken Julie vars urpremiär ägde rum just i Köpenhamn 1889 året efter Benediktssons död råder ingen tvivel om. För det kan väl inte vara en händelse att Julie begick självmord med just en liknande rakkniv.
Att man samtidigt programmerat in Fröken Julie på Intiman denna säsong känns rätt. Det rörde på sig. Då som nu. Klassamhällets normer lever som sagt vidare men bara i annan förpackning.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser