Uppfriskande mimklassiker

Humor har det talats mycket om i veckan, då Hans Alfredson gick bort. Ett återkommande tema har varit att allvar är en av humorns förutsättningar. Hans Alfredson var en mästare på trams, crazy, ordvitsar och annat som riskerar att flyga bort med vinden, men oerhört mycket har stannat i minnet för att det har en botten i en verklig problematik och en relevant frågeställning.
Riktig slapstick, teater som vill roa med snabba fysiska puckar, finns inte längre i stora mängder. Och när den dyker upp, vurpar den allför lätt ner i rutinens hjulspår av snubbel och gnabb.
Visst blir jag orolig när Besser och Wisser (Richard Hasslinger och Adam Stålhammar) börjar svänga runt med en bräda. Plankan, igen? Men den här gången blir plankan återväckt eftersom Hasslinger & Stålhammar använder överraskningsmomentet så friskt och uppfinningsrikt. (Så har de också arbetat med en koreograf, en dramaturg och en regikonsult.)
Berättelsen är minimal: två män i snickarbyxor ska bygga något. De har en ritning, och det finns en irriterad chefsröst från en högtalare. Ideligen måste de gå och hämta verktyg och material, och då måste de gå nerför en trappa. Som inte finns, utan är låtsad bakom en barriär mitt på scenen. Trappan skapas genom att aktörerna böjer knäna mer och mer och skapar gång nerför och tvärtom för upp.
Låtsastrappan är en klassiker, där Chaplin satte ribban för snart ett sekel sedan. Men Besser & Wisser hanterar den elegant, och även här med variationer och surpriser som höjer slapsticken över smockornas nivå.
Och då handlar humorn om något! Att ideligen mötas av hinder och motgång men att finna ett sätt att ta sig fram till ett resultat, trots allt. För barnen fångas deras livssituation upp, de beinner sig ständigt mellan diffusa kommandon och tappra försök. Men alla vuxna som satt ihop en Ikea-möbel eller har en jobbig chef kan också känna igen sig.
Så: en klassiker i skick som ny! Pantomimteatern firar 40 år och visar hur mimkonsten berikar scenen.

Texten har tidigare publicerats på Scenbloggen, Expressen 16 september.

Margareta Sörenson