Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Plattform för både dans och film

2017-08-23

Fakta:

Namn: Plattform på Dansstationen augusti 2017 med The Millennials samt Not Visible/Visible och Helljus
Koreografi: Graham Adey med Sanna Blennow och Samule Denton/// Nya Rörelsen med Mohsen Rassam och Omar Khalil med flera
Plats: Dansstationen i Malmö
» hhttp://www.dansstationen.nu

The Millennials är en dansteaterperformance och ett utforskande av de unga födda på 1990-talet, strax före millennieskiftet, deras ”filter” gentemot livet, att vända sorg och depression till ”amazement”,häpnad, förmodligen i positiv mening (?) vilket lämnar frågan öppen om vad som är verklighet, hur skall man ta itu med den och vilka mekanismer som finns.
En trailer med en man och en kvinna som tittar på varandra i profil, snygg design, som väcker förväntningar på denna dansteaterperformance med ett ovanligt tema av Malmöbaserade brittiske koreografenGraham Adey, nu tillbaka på Dansstationen, som tidigare har visat Gender Fuck(er) på Danssttionen.
Not Visible/Visible av Nya Rörelsen är en samproduktion Inkonst med stöd av Malmö stad och Sommarscen Malmö, innehåller bland annat ett utdrag med Mohsen Rassam och Omar Khalil. Det är ett projekt som undersöker rörelsens språk och nya uttrycksformer där Mohsen Rassam förstärker sina uttryck
ytterligare, jämfört med gruppföreställningen, i en tight duett med Omar Khalil, med emfas på blickar, steg, mimik.
Mohsen Rassams självbiografiska berättelse är fördjupat melankolisk, han blundar, griper luften med sina händer, stannar tiden, samlar och flyttar på osynliga problem. Omar Khalils smärtsamma erfarenheter av att oskyldig sitta i fängelse gestaltas strikt, med orden som etsar sig fast:”there is a fine line between being stupid -and brave”, en tunn linje mellan mod och dumdristighet..
Helljus är en kortfilm av Julia Thelin med dansarna John Gustavsson och Samuel Smith. Den startar med att två män möts på en enslig väg mitt i natten, en kör bil, en annan står mitt i vägen. Utan ord skapas en konfrontation mellan de två, mellan aggression och längtan efter kontakt, dans i mörker, tvärtemot filmens titel. Den är gjord med livfullt rörlig filmkamera, som vore det en Dogmafilm, vilket skapar extra action mellan lek och allvar. Det är en underfundig film, som inte lämnar åskådaren oberörd.
I Work-in-progress av Love Hellgren och Kyrie Oda med Kenzo Kusuda står två performers mittemot varandra mitt emot varandra, hon i lång klänning, han i mer vardaglig kostym, de vrider och vänder sig, först rygg mot rygg, sedan i profil och hand i hand. Så tittar de intensivt på varandra och kastar ännu mer intensivt ut blickar mot publiken. Hon sänker sitt huvud ner mot scenen och skapar ständigt nya oväntade positioner, med en gåtfullt poetisk undertext som leder utåt, framåt.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser