Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 29 oktober 2020

Melankolisk kroppslig utsatthet

2017-08-14

Fakta:

Namn: Everything remains
Koreografi: Juli Apponen & Jon R. Skulberg
Musik: Lil Lacy & Kristian Hverring
Plats: Dansstationen Malmö, Stolt scenkonst
» http://www.dansstationen.nu

Everything remains är andra delen i en triologi av JULI/JON (Juli Apponen & Jon R. Skulberg) som vill utforska den svaga, sårbara kroppens potential i en synnerligen minimalistisk koreografi som börjar med att dansaren/performer Juli Apponen ligger naken på mage på Dansstationens stora scen (som på ett operationsbord).
De i publiken som kvällen innan sett triologins tredje del, Life is hard and then you die, en självbiografisk performance-föreläsning har fått med sig ett perspektiv som ökar insikten om förutsättningarna bakom Everything remains.
Att inte visa föreställningarna i kronologisk ordning är därför utmärkt bra.
Efter att ha inväntat rätt ögonblick reser sig Juli och skrider fram längs scenens yttre kant med smala steg, går liksom runt sin egen skugga med intensiv koncentration. Med skilda, sparsmakade rörelsemönster visar hon sin nakna kropps svaghet och trötthet utan att exploatera nakenheten, med distans, som Brechts Verfremdung (distansering).
Gång på gång tar hon kontakt med scengolvet, kanske som ett uttryck för sin trötthet, lägger sig på armbåge hjälplöst, sårbart, gestaltar kroppens utsatthet, samtidigt inre styrka, skyddslös och – abstrakt. Därefter position bredbent (månne tabu för kvinnligt kroppsspråk) med armarna över ansiktet – som förlamad av sorg,
ensamhet, något slags rannsakan?
Det är som om Juli träder ut ur sin egen kropp – sitt jag – med denna oerhörda koncentration på varje enskild mikrorörelse, hur hon når dit låter inte beskrivas, endast upplevas. Som om kroppen vore en readymade på en utställning, en gestalt full av undertexter, minnen, erfarenheter och emotionella upplevelser.
När hon går mot väggen, silhuett i mörker med ena armen uppsträckt med utspridda fingrar, som vore det en vädjande gest,lägger sig ett kompakt mörker med ljusblixtar samt extra hög volym av ljud och musik över hela scenrummet, som skapar en känsla av vibrerande melankolisk apokalyps.

Malmö 2017-08-13

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser