Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Livet före och efter det avgörande ögonblicken

2017-08-13

Fakta:

Namn: Life is hard and then you die- part 3
Författare: Juli Apponen
Ensemble: Juli Apponen
Plats: Dansstationen Malmö, Stolt scenkonst
» http://www.dansstationen.nu

Life is hard and then you die – part 3 är en självbiografisk performance-föreläsning om en kropp och dess förändring och således även om identitet och dess förändring. En komposition av texter, där en personlig historia om ett liv berättas samtidigt som ett stort antal officiella brev, dokument från sjukhus och myndigheter om operationer och identitet tillfogas, som vore de protokoll vid en fiktiv rättegång, kanske med oss i publiken på Dansstationen som vittnen till det hela.
Juli Apponen sitter vid ett skrivbord på scenen med lampa, mikrofon, ett antal A4-papper, klassiska blyertspennor och ett glas vatten framför sig. Hon börjar med att kort berätta om sitt liv, hon föddes som pojke 1981, som vid fem års ålder sa ”Life is hard” och läser därefter upp officiella brev från svensk sjukvård och myndigheter i Alingsås och Linköping om operationer som hon genomgått, om identitet och definition av kön. Den första operationen av könsdelar tog fyra och en halv timme, därefter fick Juli ny identitet av kvinnligt kön. Blev senare sjuk och gestaltar känslor av outhärdlig smärta genom att med en vass blyertspenna penetrera några pappersark,rakt igenom. Hon får även ta del av anatomiska rapporter och läkares utsagor om psykiskt tillstånd.
Med minimalistisk mimik och kroppsspråk, lågmält, sårbart med underliggande osynlig styrka gestaltar Juli sin självbiografiska berättelse med lyhörd intensitet och utrymme för tystnad och eftertanke. En fast blick som tittar på oss i publiken och bortom oss.
Då och då penetrerar Juli med blyertspennan pappersark för att understryka avgörande ögonblick i sin berättelse eller dokumentens innebörd. Som att kanske ta beslut om eventuell insemination (hjälpa transpersoner som vill ha barn) ”child of my penis” före den operation som skall förändra könsidentitet.
”Ultimate narcissist” kallas Juli av en läkare på sjukhuset där hennes kropp efter ännu en operation blir ”broken-feel like I fell asleep forever.” Ett annat brev som Juli läser upp redogör för ytterligare en könsoperation som tog sex timmar men det gick inte bra, med nya outhärdliga smärtor som följd.
Ett annat barndomsminne: vid två års ålder fick Juli massivt utbrott av ilska. De vuxna frågade: Hur kan ett barn som ser ut som en ängel bete sig som en djävul? Juli var en ”outsider” redan som litet barn. Senare blev Juli medlem i Jehovas vittnen, blev nästan religiös – men det blir en motsägelsefull historia, Juli skär (med kniv eller sax) genom pappersark. Mer fysisk smärta och identitetsproblem, efter sjukhusvistelse år 2008 är det omöjligt för henne att sitta – ny penna penetrerar papper – år 2014 den sjätte operationen, år 2015 den åttonde operationen, för första gången i Köpenhamn.
En timme ovanlig performance-föreläsning har gått, Juli rullar ihop pappren, avslutar med en sång Life is just a play, reser sig från bordet och går med tunga steg bort från scenen där dov tystnad breder ut sig.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser