Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 30 november 2020

Cyniska förförelsekonster

2017-06-23

Fakta:

Den engelske koreografen Cathy Marston har tidigare skapat succeer som balletten Elefantmanden och tvåakts-dansdramat Lolita till Sommerballetten på Bellevue under respektive 2013 och 2015. Nu har hon koreograferat en ny men inte likaså lyckad helaftonsbalett Farlige forbindelser, till Den Kongelige Ballet med utgångspunkten i Choderlos de Laclos’ erotiska och intriganta franska brevroman från 1782. En balett där kroppar samt skrivna och talade ord blandas om vartannat.
För huvudpersonerna, de två lögnagtiga libertinerna Markise de Merteuil och Vicomte de Valmont, framställs inte bara av dansare, utan även av skådespelare för att göra intrigspelet förståeligt. Åtta dansare med ord skrivna på sina nakna armar, ben och överkroppar fungerar bland annat som kroppsliggörelse av breven i det cyniska ränkspelet om erotiska erövringar.
Dramaturgiskt fungerar det utmärkt, att är historien är uppbyggd som om Markise de Merteuils blickar tillbaka på sitt liv, medan hon i fångenskap under den franska revolutionen väntar på att avrättas. Men blandingen av dans och repliker är inte så lyckad i alla lägen.
Marie Dalsgaards verbala presentation av karaktärerna i starten är för otydlig, och hennes skådespelarroll som Markise de Merteuil kunde ha varit mindre gräll utformad och mer förförande och intrigant. I gengäld besitter Mads Rømer Brolin-Tani en fin sarkastisk attityd som Vicomte de Valmont.
Som dessa huvudroller agerar även dansarna Kizzy Matiakis och Jón Axel Fransson mycket uttrycksfullt i expressiv, liderlig och stridbar dans.
Som den unge Cécile Volange är Ida Praetorius charmerande och otroligt väldansande. Men karaktären hade kunnat inrymma en mer markant utveckling från uskyldig jungfru till sexuelt nyfiken kvinde.
En intressantare personutveckling upplever man hos Valmonts andra offer, den följsamma Madame de Tourvel, vackert dansad av Astrid Elbo. Andreas Kaas är eminent som den unga Chevalier Danceny, och det är ett scoop, att Sorella Englund är med i balletten som den gamla Madame de Rosemonde med sina två styrande käppar.
Mycket symboliskt är Steffen Aarfings scenografi bland annat byggd som en stort stiliserad spindelväv i det mörka rummet med Anders Polls flotta ljus på dansarna i svarta dräkter och dammiga rosa korsage-kostymer. Stiliserade rokokostolar med hål i ryggen blir effektfullt och symboliskt inddraget i Cathy Marstons både utmanande, uppfinningsrika och detaljrika koreografin, som är full av ekvilibristisk tåspetsdans och expressiva pas de deuxer melllan de många passionerade paren. Subtilt förtingligas kroppen, när Sebastian Haynes är den cello, Cécile Volange ska lära sig att spela på med den uppvaktande Danceny som lärare.
Jesper Mechlenburgs filmiska pastichmusik med drag av såväl skräckfilm musikklanger och tidsreferencer skaber en fin varierad klangbotten för ”Farlige forbindelser”, där det finns steg och ite minst dansare som är väl värda att se.

Fler Recensioner

Annonser