Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Frihetskamp då som nu

2017-05-12

Fakta:

Namn: Shake it like Nina Simone
Koreografi: Antoinette Gomis:
Musik: Bland andra Nina Simone
Ensemble: Antoinette Gomis samt solisten Doreen Ndagire, Joanna Sekitoleko på kör och jazzmusikerna John Bjurström, trummor, Tomas Sjödell, kontrabas och Björn Eriksson, kapellmästare och pianist.
Plats: Dansens Hus, Stockholm
» http://www.dansenhus.se

Urban Connection är några dagars årlig återkoppling med gatans dans, street dance, hip hop och breaking-kulturen. Var nu allt detta befinner sig idag. Hiphopen har kommersialiserats, även om den fortfarande är en tummelplats för många unga. Åtminstone inledningen på tre dagar Urban Connection i årets tappning är så vårdad och så, liksom, klassisk att man faller i grubbel.
Första kvällen ägnas Nina Simone, jazz- och soulsångaren om vilken har sagts att hon skapade ett perfekt soundtrack till de händelser som slet USA itu, det vill säga medborgarrättsrörelsen. Hennes eget liv var onekligen trassligt, men hennes pianospel och sång är raka motsatsen. Covers och eget i 40 album, Nina Simone dog 2003, 80 år gammal, hela livet bitter över att inte ha blivit antagen till en konsertpianistutbildning som mycket ung, säkerligen för att hon var svart.
Men på Dansens Hus är det franska Antoinette Gomis som gör ett dansat solo utifrån Nina Simones Images.
Shake it like Nina Simone är en fin studie i jazzdansens olika förgreningar in i samtida fri dans, fusion och street och en personlig tolkning av Simone. Med Nina Simones sånger om att ha ”en brun kropp” och vad det betyder av självsyn blir det en berättelse om sorg och svårigheter, men också om hopp. När Gomis knyter en vit omlottkjol kring midjan övergår dansen i en betraktelse över att kunna njuta av den egna kroppen, rörelserna och friheten som, trots allt, finns just i musikens och dansens innersta väsen.
Direkt efter Shake it like Nina Simone följer en halvtimme uppdaterad Simone, sjungen av Doreen Ndagire med en superb jazztrio. Som att ta ett steg framåt och sex steg bakåt, säger Ndagire om hur långsamt det går, det här med jämlikhet för alla, oavsett färg på huden. Det är en uppdaterad Nina Simone för ett land långt i norr som Doreen Ndagire ger sin publik, och man lyssnar gärna till hennes fina röst, goda humör, glimt och allvar. Jaa, det går sakta, och allt kan tyckas kvar att göra. Men hos Nina Simone och jazz-soul-traditionen finns också en skatt att dela och hämta styrka i: sången, dansen, drömmarna och hoppet.

Texten är publicerad i Expressen Scenbloggen 10 maj.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser