Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

En upplysande dans i mörkret

2017-05-03

Fakta:

Namn: Blind Boi Diaries
Koreografi: Juli Apponen
Musik: Kristian Hverring
Ensemble: Sindri Runudde
Plats: Gästspel på Dansstationen Malmö
» http://www.dansstationen.nu

För sju år sedan förlorade dansaren och konstnären Sindri Runudde stora delar av sitt synfält och sin syn. Detta trauma är utgångspunkten i Blind Boi Diaries, ett intrikat solo och
självbiografiskt porträtt av och med Sindri Runudde, en mångtydig föreställning som utforskar
sakernas tillstånd, då och nu, vilket kan påminna om Marcel Prousts På spaning efter den tid
som flytt
, genom att vara en spaning efter den syn – det ”normala” liv – som flytt.
Personliga berättelser, erfarenheter och känslor är utgångspunkt i föreställningen där
Sindri Runudde inleder med att strikt och sakligt berätta vad som hände med hans ögon är han var utomlands. Han rör sig sedan runt på scen och tar emot sitt första ljudmeddelande där den kvinnliga rösten säger att han, med sina ”hjärtformade ögon”, självklart kommer att få kärlek och sex i framtiden,
varpå han slår sin hand mot ögonen. Kanske är det ett uttryck för sorgsen självdestruktion? Så börjar han kommunicera med publiken genom kroppens rörelser där han höjer, sänker, böjer, sträcker armar, ben, axlar, fötter, vrider magen och med sina händer mot huden och skapar nya ljud, som man inte hört förut. De är oväntat skärande och de får publiken att brista ut i uppskattande skratt. Genom det icke-visuella skapar han ljudbilder som växer, på sammasätt som de personliga berättelser i föreställningen som Sindri Runudde gestaltar med ord och uttryck. Till exempel den surrealistiska beskrivningen av ett besök som han och kompisen gör på en gaysauna i Belgien klockan fem på morgonen där cirka 270 personer är på plats. Kompisen berättar vad som händer och själv återger han det för oss. Allt kompisen ser, gör att han inser att han inte kan se – men ändå, attt han kan berätta det för oss.
Han skapar med starkt berörande dans och performance ett metaperspektiv på vad vi ser och vad vi tror oss se, alltsammans med svart humor och poetiskt
sårbar attityd.
Hans collage av dans och berättelser blir en tragikomisk, melankolisk och upplyftande föreställning, inte minst med sitt hommage till filmen Dancer in the Dark av Lars von Trier genom att iförd leopardmönstrat dansa och sjunga till Bright eyes, burning like fire (Vilket är Sindris förslag på musik till sin egen begravning).

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser