Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

50 år av dans som bildsätter idéer kring existens, kultur, demokrati

2017-05-01

Fakta:

Namn: Cullbergbaletten 50 år, jubileumsprogram Birgit Cullberg Eurydike är död Jefta van Dinther Protagonist
Koreografi: Birgit Cullberg & Jefta van Dinther
Ensemble: Cullbergbaletten
Plats: Dansens Hus, Stockholm
» http://www.cullbergbaletten.se

Eurydikes vita klänning fladdrar som en hägring genom den svart-vita bilden, en aning och ett hopp om frihet. Poetisk men tydlig och konkret är Birgit Cullbergs förflyttning av antikens Orfeus-myt till efterkrigstidens Europa.
Hon var 59 år när, äntligen, Cullbergbaletten kunde skapas. I drygt tjugo år hade hon kämpat, lyckats och också fått stora genombrott. Men varken Fröken Julie eller Månrenen fick sina uruppföranden på dansens prestigescen Stockholmsoperan; hennes radikalitet låg henne i fatet. Cullbergbaletten skapades, till slut, 1967 som en del av Riksteatern, en slags första provskjutning av den kulturpolitik som formades under 1970-talet.
Så äras den som äras bör när en av Sveriges mest internationellt hyllade företeeelser i konstlivet fyller 50. Även om Cullbergbalettens ryktbarhet i världen idag vilar ännu mer på Mats Eks verk, som tillsammans med Ana Laguna endast bidrar till firandet med en ny instudering av Brigit Cullbergs Eurydike är död från 1968 som de båda dansat i.
Frågan om dansens minne och det kulturella arvet blir uppenbar inför jubileumskvällens inledande Eurydike som dansas mot, eller i, stora projektioner av den danske konstnären Palle Nielsens träsnitt. Kan det tala till oss med sina grova linjer i svart och vitt, onekligen typiskt 60-70-tal, som visar ett ofritt samhälle befolkat av soldater och spioner? Eurydike har, i denna metaforiska omläsning av myten, dödats och Orfeus söker henne, men utan att finna mer än hennes vita klädnad. Dansstilen bär tydliga spår av Kurt Joos, Birgit Cullbergs främste lärare, men hennes säkerhet när det gäller berättandets dramatik och maktens gestik är slående.
Tre jubileumskvällar dansas verket, och sen? Dansarna kan se lite främmande ut inför de raska, raka balettlinjer som Birgit Cullberg nästan bilderboksaktigt använder, men temat är brinnande samtida. Och i par med kvällens andra verk, Protagonist, av Jefta van Dinther, blir frågorna kring våld och kärlek, individens plats i kollektivet, och gruppens makt påfallande lika inom ett spann på 50 år. Det är själva dansen och kropparnas roll i en scenbild som är olika.
Dans som en konstform med politiskt och socialt ärende var en självklarhet för Birgit Cullberg. Där var hon kontroversiell. Idag är det ovanligt att dans inte bildsätter idéer kring existens, kultur, demokrati och individ. Snart är också Jefta van Dinthers verk historia; dansen omhuldar sina klassiker och Cullbergbaletten kunde ge sig själv i uppdrag att vårda sina bästa verk.

Texten är tidigare ublicerad i Expressen 28 april. (pappersupplagan).

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser