I kamp mot sociala maktstrukturer

I skotskrutiga kjolar, vita skjortor med svart slips och strikta skor tar de fyra dansarna plats på scen med medveten aggressiv stil, fingrar i luften med fuck-you-budskap, knutna nävar som i revolutionär kamp mot förtryck, handrörelser som i yes-we-can förändra samhällets sociala maktstrukturer.
Det är en stark kontrast mellan dansarnas prydliga skoluniform och deras fysiska utspel av kraftfullt juckande underliv, knutna nävar och andra symboliskt fysiska uttryck där speciellt handens olika rörelser ger tydliga upproriska signaler. Ibland med poetiska infall som då dansarna samlas i ett hörn uppe bland publiken och blåser såpbubblor ut över publikens huvuden. Eller med dramatiska utspel mitt på scenen där en dansare börjar hetsäta tills det ser ut som om hon bokstavligen håller på att kvävas, blir knallröd i ansiktet. Månne ett så kallat ”typiskt kvinnligt” fenomen, relationen kvinnlig kropp- mat-kvinnliga kroppens vikt, tills hon tar ut det hon stoppat i munnen utan att svälja det (publiken jublar). Tragikomiskt, drastiskt i denna livfulla föreställning som sätter frågor om normer, femininitet, sexualitet, etnicitet och genus under debatt, i ständig dialog med publiken, verbalt och fysiskt, där dansare som går fram till enskilda personer och tittar, länge. Just denna föreställning spelas med publiken runtom scenen, där Dansstationens teaterrum förvandlats till en arenascen, vilket passar väl ihop med utspel och kommunikation med dansarnas intensivt kraftfulla rörelsemönster mellan leka och allvar.
En föreställning med kreativ ilska över sakernas tillstånd , där traditionell kvinnlig underdånighet, det som kvinnor förväntas uttrycka (och som vi kan se i film på bio) självklart lyser med sin frånvaro.

Ingela Brovik