Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Vingklippta svanar

2017-04-12

Fakta:

Namn: Drömmen om Svansjön
Koreografi: Pär Isberg
Musik: Tjajkovskij
Ensemble: Kungliga Baletten
Plats: Kungliga Teatern
» hhttp://www.doperan.se

Plötsligt är dansande svanar livsviktiga. Symbolen för dans står på scenen just när samhällets öppenhet och gemenskap har attackerats grymt; det är allt annat än fjäderlätt. Kulturarv, klassicism och en berättelse om fängslade kvinnor och manlig identitetskris – inget kan vara mer rätt. Alla teaterhus stängde på fredagen, och premiären på Drömmen och Svansjön fick äga rum på lördagen i ett dämpat, men beslutsamt Stockholm.
Baletten Svansjön från 1893 med Tjajkovskijs musik och koreografi av dansmästarna Petipa och Ivanov skulle inte ha kunnat bibehålla sin ställlning som ikon om den inte haft sin kärna av allvar. Därför har den också tålt många omtolkningar och Pär Isberg är ytterligare en i raden som vill berätta på nytt. Han har skapat en ramberättelse kring ett långt citat av originalkoreografin, där Isberg målar livet i ett operahus, en drömfabrik, där en koreograf kämpar mot chefer och dansare för att få säga sitt.
Isberg är en god berättare, men har inte en karaktäristisk koreografisk stil. Här bygger han på Petipa-Ivanov och de många variationerna på rörelser för armarna som kan gestalta både halsar och vingar på svanarna. Det blir många högt hållna armar i Isbergs dröm, men också en rörelsemässig entonighet som gör den första aktens audition på operan för utdragen och föga dramatisk.
Rivaliteten mellan koreografen och dansaren som gestaltar trollkarlen Rothbart tar vartefter över fokus i Isbergs dröm. Den unga dansös som dansar Odette, svandrottningen, blir som en viljelös robot i Rothbarts famn, men tyvärr även i konkurrentens.
För operahusets hierarkier och maktkoncentrationer har Isberg en kritisk blick, men medan männen lever ut och får hoppa grandiost förblir kvinnorollerna hjälplöst instängda i svankostymer eller i festblåsor på tredje aktens premiärfest. Undantaget är teaterchefen (snitsigt dansd av Jenny Nilson) som är både dynamisk och kvinna.
Draget av uppvisning i denna långa dröm är i otakt med berättandet, en av balettens mest urtida arv. Synd; många vill se svanar dansa här och nu.

Texten är tidigare publicerad i Expressen Kulturen (pappersutg alltså) 9 april.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser