Danstidningen 2/2017 om erfarenheter på scen

Under barockens tidevarv präglades Europa av religiösa och politiska motsättningar. Vi lever åter i orostider vilket kan ett skäl till att barockdans blivit en historisk dans på modet. Barockens dramatiska formspråk har alltmer börjat influera, disegn, arkitektur och mode.
Samtidigt hämtar konsten alltmer näring i det direkt dokumentära och gestaltning sker ibland med ett chockerande dokumentärt bildspråk. Berättelserna kan vara sprungna ur verkligheten, men själva dramat hämtar bär inte sällan spår av såväl barockoperor som från antika verk. Samma slags konflikter och berättelser går igen serverade på olika vis för att nå oss, engagera oss, och påminna oss om allmänmänskliga värden här i världen.
I tider av svåra motsättningar behövs mer än någonsin olika slags scenkonst för att inspirera oss och öppna nya perspektiv. Scenkonsterna utgör slumrande immateriella resurser i kampen mot den materialistiska förvirringen. De kan tala direkt till människor över språkliga, kulturella och åldersmässiga gränser och tilltalar oss på olika nivåer.
Årets i särklass mest spelade föreställning i Norge under 2016, Patina, framfördes av äldre kvinnor på Kulturhus runtom i Norge, den fortsätter att göra succé och är nu programmerad för Festspelen i Bergen.
Koreografen Charlotta Öfverholm har länge fokuserat på äldre professionella scenkonstnärers unika kapaciteter, under våren hölls ännu ett seminarium på temat Age on Stage i samband med hennes föreställning Survival Kit på Dansens Hus i Stockholm. Internationell forskning visar nu vikten av att erfarna dansare fortsatt får vara yrkesverksamma.

Ann-Marie Wrange

Fler Nyheter