Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Levandegjorda tavlor

2017-04-04

Fakta:

Namn: Rejsen till Reims (Resan till Reims)
Regissör: Damiano Michieletto
Musik: Rossini
Ensemble: Scenograf: Paulo Fantin
Plats: Operaen, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Rossini var en virtuos bland de romantiska operatonsättarna. En musikalisk humorist som skapat en mängd underbara sångnummer som många blivit till örhängen. Ingen glömmer väl alla dessa elektrifierande mezzosopranröster med sina djupa koloraturer som fyller hela scenrummet.
Rejsen till Reims är en av hans sista operor som först på senare år kommit upp på repertoaren. Det är en komisk opera som spränger ramarna för den klassiska operan. Librettot som delvis bygger på Madame de Staëls roman Corinne ou l’Italie har en fri handling som scenkonstteamet Damiano Michieletto och Paulo Fantin (regissör respektive scenograf) lyckats skapat ett helt nytt universum av.
Det är ett nästan surrealistiskt koncept där vi får möta en mängd fantastiska sångare, en samling överklasspersoner som är på väg till Reims för att fira kröningen av kung Charles X. Men allt hänger upp
sig, hästarna fattas som skall frakta alla deras fina kläder så allt bara står still.
I den här uppsättningen har scenkonstnärerna på ett skickligt och underhållande sätt satt liv i hela det döda spektaklet genom att i stället förlägga handlingen till ett stort modernt konstgalleri, där man förbereder en auktion av konstverken, alla kända örhängen i konstvärlden. En parodisk lek med auktionsverkens spel med konst i samspel med de stora konstgallerierna.
På väggarna hänger ett av Picassos kvinnoporträtt, målningen av van Gogh utan ena örat, Magritte med plommonstop och ett jätteäpple framför ansiktet, den färgstarka lilla Frida Kahlo, en av Velaquez
barnprinsessor med sin voluminösa kjol, Bottero med sina uppblåsta figurer. Fondväggen täcks av ett av pop-och graffitikonstnären Keith Harings jättestora verk. Runt i salarna vandrar besökare klädda i vardagliga kläder och tittar på konstverken medan sångarna sjunger sina arior helt obesvärade, helt upptagna i sin egen inlåsta värld.
Plötsligt träder personerna ur tavlorna ut och vandrar runt på scenen. Så kallade tableau vivant (levande bilder) som är en framställning av målningar iscensatta genom levande personer. Ett trick som tidigare använts som ett slags intermezzo i operor. Här blir det den här uppsättningens verkliga hit. Som en resa in i två världar där vi själva får en klappspark eftersom vi indirekt bidrar till den lukrativa konsthandeln genom att vandra runt och beundra alla dessa
verk.
Keith Harings lustiga vita figur med sitt hjärta hängande som en ballong över honom, medan den typiske Magrittefiguren i sin stela klädnad med plommonstop blandar sig med en oförglömlig Botterófigur iförd ett nattlinne alltmedan den lilla prinsessan från Velazquez målning trippar runt. Allt i en salig blandning.
Allt på pricken framställt av en serie statister som får ett extra klapp.
När äntligen auktionen är slut så kommer hela sällskapet iväg, precis för att hamna mitt i kröningsceremonien. Rossini skrev denna scen för att sjungas av sin tids bästa och högst betalda
operastjärnor. Idag är det uteslutit att ett så krävande och kostsamt verk kan uppföras igen. Här har man löst det hela med att skapa en tableau vivant av den kända målningen Le sacre de Charles X, Reims 29 mai 1825 av Francois Gérard som nu pryder någon sal i Louvren.
Den här gången hoppar inte personerna ut utan i stället hoppar sångarna och kör in i målningen och ställer sig i exakt samma positioner som i målningen medan de sjunger ytterligare några av alla
dessa spektakulära sångarior. Allt bemött av en entusiastisk publik
som får applådtaket att lyfta.
Årets Reumertvinnare, får man hoppas.

visas på operan i Köpenhamn stora scenen t.o.m. den 25 april

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser