Smakprov på balettklassiker

Det behövs klang i kulturinstitutionernas tomma kassor. Det går inte att bara spela verk som kritikerna gillar, publikens smak måste också tillgodoses, så att det säljs biljetter. Danskritikerna har tyckt mycket om Den Kongelige Ballets moderna program Giant Steps, med koreografi av nu levande koreografer, men den vanliga balettpubliken har inte på samma sätt tagit föreställningen till sig. Därför har det varit ganska lätt att få biljetter till den här föreställningen, även om den bara kommer att spelas få gånger (den sista den 6 april). Det är synd, för Giant Steps med sin moderna koreografi samt nutida och angelägna tematik också kan nå en ny och yngre balettpublik, och Giant stepp spelar bara ytterligare två gånger nu i vår.
Den Kongelige Ballets nyaste program Ballet de Luxe faller snarare den vanliga balettpubliken på läppen. Här är det inga moderna steg till mystisk musik, utan istället smakprov ur en lång rad balettklassiker från perioden 1858-1971. Musiken är av det klassiska slaget och lätt att känna igen.. Ballet de Luxe är en fin och festlig pas de deux-parad med George Balanchines Tema og variationer som final i tredje akten.
Den första akten bygger på ett kort utdrag ur Napoli av August Bournonville, men även två pas de deux’er ur Blomsterfesten i Genzano och Wilhelm Tell. Två baletter som inte är bevarade till våra dagar, endast de två pas de deux’erna har överlevt glömskans mörker. Dessa två pas de deuxer är folkliga och underhållande. Det ser otroligt lätt och elegant ut när Amy Watson och Sebastian Haynes samt Kizzy Matiakis och Jón Axel Fransson dansar.
Den andra akten bjuder på fina pas de deux’er ur Neumeiers Romeo og Julie, samt Petipa och Ivanovs Svanesøen. Silvia Selvini och Andreas Kaas dansar glimrande i en pas de deux ur Arthur Saint-Leóns Coppelia. Det råder fin stämning mellan de två, som vi gärna vill se igen i hela baletten, som inte har funnits på repertoaren på mångå år. I Balanchines Tjajkovskij pas de deux ger Holly Jean Dorger och Alban Lendorf allt. Med mycket överskottsenergi får de dansen att flyta fint och mjukt behagligt. Det skapar helt klart känslan av “ballet de luxe”.
Med en rad fragment ur olika verk från en period på mer än 100 år bjuder programmet givetvis inte på någon form av fördjupning, bara lätt och behändig underhållning. Dessvärre bjöd Balanchines Tema og variationer på premiärkvällen inte på någon festlig final, den dansades alldeles för oskarpt. Men raden av olika pas de deuxer var flotta även om en aning ytliga i sin galaaktiga paradstil.

Torben Kastrup