Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Ord, ord och åter ord…

2017-03-23

Fakta:

Namn: Skellefteå/ Malmö
Författare: Koncept: Jörgen Dahlqvist, Kent Olofsson och Linda Ritzén
Ensemble: Teatr Weimar, Medverkande i projektet: Jörgen Dahlqvist, Kent Olofsson, Linda Ritzén, André Christenson m.fl
Plats: Teaterhuset Bastionen, Malmö
» http://www.teatrweimar.se/index.htm

Att sitta i flera timmar och endast vara koncentrerad på hörselsinnet i avsaknad av nästan inga stimuli, med undantag av lite udda rekvisita, föremål som utgör externa minnesbanker som stärker tankeprocessen känns nästan som en provokation. Målet är att förstå tankarna bakom orden, hitta en form, ett språk bortom det svårgripbara i en värld i ständig förändring som vi alla är indragna i.
Rumsupplevelsen, den som man söker sig bort ifrån, vill man i stället utveckla genom en interaktion med omvärlden där kaos råder. Skellefteå/ Malmö, som grundar sig på en fiktiv händelse som är ett våldsdåd kunde likaväl ha utspelat sig någon annanstans. Här är det en flytt från ett misslyckande i Skellefteå till ett annat i Malmö där våldet tagit över.
Språket är olyckligtvis inte som tidigare fyllt av små poetiska undertoner utan är rakt, rått och aggressivt. Föreställningen bärs upp av den skickliga skådespelaren Linda Ritzen som växlar från
agressivitet till naiv mjukhet med ett kraftfullt full-i-sjuttonkroppsspråk. Hennes manlige medpartner kämpar för att komma till tals men drunkar mest i hennes envetna ordflöde. Som en politiker som försöker lugna ned med en massa svammel, medveten om hur ihåligt det hela känns.
De båda aktörerna försöker fly från varandra, men återkommer, gör nya försök, drabbar samman i all oändlighet. Häftiga känsloutbrott kolliderar med samvetsförebråelser. Allt är sammankedjat med resultat
att man har inget att hänga upp sig på. Allt flyter på som i dagliga livet, blir som en kamp för ens egen existentiella utsatthet i ett samhälle som alltmindre lyssnar till människor som söker hjälp för att
inte bli utstötta eller hamna utanför. Eller som alla de som idag söker skydd mot förföljelse i sina hemländer.
Staden och landsbygden dubbelexponeras för att fokusera på identiten, den personliga självbilden och hur betydelsefull denna är. Viljan att leva och arbeta på den plats man valt borde höra till en
mänsklig rättighet. Den blir här till en suggestiv framställning av människans existentiella kamp.
Jörgen Dahlqvist, sitter själv och rattar ljusbilderna som med jämna mellanrum projiceras på en skärm som står på scengolvet bakom aktörerna. Ett tillfäligt andrum mitt i ordflödet som fullkomligt överväldigar oss. Men har verkligen ordet sådan makt?

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser