Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

Inomkroppslig fantasi-koreografi

2017-03-16

Fakta:

Namn: Studies on Fantasmical Anatomies
Koreografi: Anne Jurén
Ensemble: Koncept, koreografi och medverkande: Anne Jurén Scenografi: Vladimir Miller Ljud: Bruno Pocheron Ljud: Céline Bernard Assistens: Camille Chanel
Plats: Rotundan, Kgl Operan, Stockholm
» http://www.endfest.se

På Rotundan på Kungliga Operan gör END FEST ett av sina första nedslag. Bakom END FEST står Tove Dahlblom, Stina Dahlström och Erik Berg. Tanken är att revitalisera scenkonstlivet i Stockholm, bland annat genom att sammankoppla olika rum för scenkonst, genom verk som belyser, expanderar eller ifrågasätter begreppet ur olika vinklar. Ett initiativ som känns både relevant och värdefullt av många anledningar, varav några visade sig redan den fredagen som jag såg Anne Juréns verk Studies on Fantasmical Anatomies.
Min upplevelse är att olika begrepp och definitioner uppstår och reproduceras i ett visst sammanhang. Det är en av anledningarna till att Kungliga Operan kändes som en intressant plats att visa ett experimentellt verk av Anne Jurén, som inte bara ifrågasätter idéer om kroppen och scenkonst, utan också på ett djupt och djärvt plan undersöker och föreslår ett annat koreografibegrepp än det jag ofta möter på operan.
Det hela började med en fantastisk överraskning: att komma in i en stor, vacker, ljus sal, med fönster över nästan halva rummet, svarta ballonger svävandes över golvet och massor av vita fluffiga madrasser i öar på golvet. Så snart jag lagt mig ner på rygg fick jag även veta att jag inte behövde använda mina ögon om jag inte ville under tiden som verket varade. Jag slöt ögonen.
Under de följande, ca 60 minuterna, vilade mina ögon och ingen social interaktion krävdes av mig. Under den här tiden hängav jag mig åt sinnesförnimmelser och känsloreaktioner, samtidigt som jag skapade min egen grafik för vad som kan liknas vid ett analogt, mentalt TV-spel med dig själv som din egna grafiska designer. Den grafiska designen bistods av magnifika ljudeffekter som Anne Jurén skapade tillsammans med Gry Tingskog och med hjälp av ett stort antal objekt (såsom frukt, grönt och stenar). Den inre, grafiska designen var även, desto mer indirekt, i mitt fall bistådd eller formad av bilder ur anatomiböcker samt kroppens sinnesförnimmelser och kroppsminnen. Jag dök in i en experimentell, anatomisk upplevelse som utmanade min fantasi, guidad av Anne Juréns lugna berättarröst. . Verket påminde mig om tiden efter lunch på dagis: jag kommer ihåg känslan av att bli läst för medan en vilade på en madrass, i ett rum med många, även de vilandes och tysta, vänner. Det var något så trösterikt och behagligt med att vila på rygg i ett rum fullt av människor som jag delade en upplevelse med, både i dagisminnet och i föreställningen. Upplevelsen delades utan att engagera sig i något genom social interaktion. Det var mer som att vara ensam, men tillsammans. Det var också något behagligt i att det som lästes för oss inte var en saga eller berättelse i ordets vanliga bemärkelse, utan något som mer liknade en verbalt guidad resa inuti min egen kropp.
Det här TV-spelet var mest en inomkroppslig berättelse, en inomkroppslig fantasi-koreografi. Det var en hängivelse till sensation och perception, en guidad tur av uppmärksamheten som fokuserade på kroppslig förnimmelse utan att ge efter för kravet på att vända varje sådan förnimmelse till något positivt, användbart, stärkande eller underbart. Ibland kändes det väldigt nära känslan av att dansa, eftersom perception och fantasi var materialet för upplevelsen och verket. Min rygg mot den vita fluffiga madrassen, känslan av rum mellan mitt ansikte och taket högt ovanför, hur mina sinnesintryck blandades med Anne Juréns bilder av en hand som gick längs insidan på min ryggrad eller grep tag i mina tunntarmar. Ljudeffekterna smälte ihop och förvandlade bilderna av kroppens insida som jag baserat på platta bilder i böcker. Bilderna blev tredimensionella, transformerades till en multi-sensorisk upplevelse där materialitet och konsistens blev mer framträdande än form. I ett hus som ofta fylls av storskaliga, spektakulära uttryck, tillförde fokuset på textur i lyssnande och kännande något till relationen till min egen varseblivning och dess invanda mönster. Vad som hände i den inomkroppsliga berättelsen var både kusligt, överväldigande och njutbart. Att låta ljud och beskrivna bilder, rörelser och känslor forma erfarenheter och bilder i min kropp kändes även det spännande i ett hus som ofta matchar ljudbild med lika mäktig visuell bild.
Juréns verk är en spännande förhandling mellan ens egen kroppsliga varseblivning och scenkonstformatet. Det är ett verk som underlättar och öppnar för publikens egen fantasi och utmanar gängse idéer om kroppen genom att föreslå ett fokusera på andra aspekter, byta perspektiv och dela en annan form av berättelse. ”Studies on Fantasmical Anatomies” är verkligen en studie i inomkroppslighet och sambandet mellan ljud och sinnesförnimmelse, som tar med åhöraren på en resa genom kroppens många texturer och konsistenser. Jag hade en fantastisk och utforskande tid i det här verket.

Verket presenterades som en del av End fest som drivs av Tove Dahlblom, Stina Dahlström och Erik Berg. För mer info se www.endfest.se
Speltillfällen: 10/3 15:00, 11/3 19:00

Ellen Söderhult

Fler Recensioner

Annonser