Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 03 december 2020

Gammalt i nyare men tristare tappning

2017-02-15

Fakta:

Namn: Golden Hours (As you like it)
Koreografi: Anne Teresa de Keersmaker
Musik: Brian Eno
Ensemble: Rosas
Plats: Dansens hus, Stockholm
» http://www.rosas.be/en/

Aldrig hade jag trott att jag skulle ha långtråkigt tillsammans med Anne Terersa de Keersmaker. Legendariska Rosas är på besök, och dansar Shakespeares lustfyllda komedi, inspirerad av Brian Enos musik, Golden Hours. Men där den gamle barden leker och låtsas tycks Rosas fallit i inåtvänt grubbel
Upprepningar, omtag och lågt tempo är i och för sig en del av Anne Teresa de Keersmakers stil och profil. För ett år sedan var hon i Stockholm och dansade själv tillsammans med koreografen Boris Charmatz Partita 2, Bach framförd på scenen av Amandine Beyer. Och som jag skrev, var det en långsamt framförd ”tankebubbla om musik och dans, kropp och dans, koreografi och improvisation.”
Med Golden Hours vill Anne Teresa de Keersmaker pröva den lek med roller och kön som gör Som ni vill ha det aktuell för vår tids identitetsdiskussion, en dramatikens marängsviss, söt, lätt och angenäm men med viss eftersmak av bitterchoklad och övermättnad. Förklädnas- och utbytesleken ingår redan i Shakespeares original men, med valda citat av pjäsen projicerade på fondväggen, låter Keersmaker sin tappning stillna. Ultra-sakta och noga koreograferat vandrande i grupp övergår i ett antal utlyfta scener ur pjäsen där kvinnor och män byts ut i olika kombinationer. Mycket unga män och kvinnor ska sägas; det är en ovanligt ung ensemble som med blickar, händer, fötter och kroppar bildsätter en tolkning som understryker hur alla människor ikläder sig roller: All the world’s stage, and all the men and women mereley players…”
Men där Shakespeare i dramatiken har en osviklig känsla för lekens lockande lust, finns här en lågmäld brist på värme, puls, förälskelse, förtjusning, förblandning. Två timmar känns som en lång tunnel, också om man är förtrogen med pjäsen. Ardennerskogen tycks ligga i dyster skugga.

Texten är tidigare publicerad Expressen Kulturen Scenbloggen 11 februari.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser