Gordisk knut och framtidsdans

14 dagar innan Dansk Danseteater flyttar in i sin nya domicil i Operaen på Holmen i Köpenhamn, där både dansare, administration och teknisk personal fremöver får en fast bas, har kompaniet redan intagit Takkelloftet (Tågvinden) med den nya dubbeltföreställningen Vals. En föreställning, som med två kreationer av den respektive amerikanske koreografen Stephen Shropshire och den spanska multikonstnären Marcos Morau präglar det ökade fokus på internationella koreografer, som Dansk Danseteater kommer att ha under det kommende året.
Den 44-årige Shropshire är med sitt bildrika och ganska abstrakta verk Knot inspirerad av sägnen om den gordiska knuten. Scenografies svarta kantiga objekt, som dansarna flyttar omkring på scenen, sympoliserar just de ting som står i vägen och sätter gränser för oss i livet, medan de i allt som allt sju dansarna utforskar mänskliga relationer i olika konstellationer och kroppsskulpturala formationer.
Det är intressant att se hur Shropshire, som använder sig av en i det närmaste matematisk, algoritmisk metod fört att ställa samman rörelsefraser, lyckas skapa en dynamisk och organiskt flyt i koreografin.
Dansaren Stefanos Bizas leder rörelserna med en enorm djurisk vighet. Han ger sig hän bäde i solon och i starka duetter tillsammans med den karismatiska blonda ballerinan Hollie Tuxford, som är praktikant i Dansk Danseteater och liknar en grekisk gudinna på en stridsvagn, när hon gör entre på ryggen av sina medarbetare.
I den 34-årige Marcos Moraus verk Vals ser man en både skulpturala och arkitektoniska iscensättningar av av de till en början ansiktsösa kroppar i svarta tättsittande häldräkter.
De allt som allt sju iskalla, bakvända serietidningsartade framtidsväsen försöker här att komma en den tidens borttappade vals på spåren. Och mitt i den elekroakustiska musiken hör vi valstoner av Sibelius, Sjostakovitj och valskungen Strauss glutta fram.
Humorn finns med redan från början i det lite installationspräglade verket, där en stor gammal bandspelare inledningsvis hänger i luften medan en kropp invirad i den forntida bandsalladen rullar runt på golvet. Långsamt går valsens vaggande tredelade takt lustigt igång i kroppar och lemmar på de kyliga varelserna som med tiden får lite mer sensualitet och mänsklighet i det stramt utformade verket.
Desa två mycket olika men intressanta exemplen på ny koreografi kan upplevas i programmet Vals med 14 av Dansk Danseteaterrs fina dansare.

Vibeke Wern