Normbrytande och fysiskt

Först kommer kroppsspråket, i expressiv koreografi av Hans Marklund, sedan det talade ordet, i På gränsen med text, regi och scenografi av Anna Pettersson. Ordet bärs fram av de fyra skådespelarna närmast fysiskt påtagligt på scenen. Regissören Anna Pettersson har arbetat med dekonstruktion som metod att
kommunicera med publiken om vilka förväntningar och överenskommelser som kan förekomma mellan scen och salong. Författaren Anna Pettersson har skrivit en mix av kabaré och revy som utforskar genren humor, på -och ibland över- gränsen för vad som kan anses OK i en föreställning,
i samarbete med skådespelarna. Kanske symboliskt att föreställningen börjar med att kvinnorna berättar för varandra med dramatisk gestik hur de fött sina barn, en baby hade så mycket fostervatten att sjukhuspersonalen nästan dränktes- osannolikt bisarra berättelser, på gränsen för det trovärdiga för så kallat ”dålig smak”. Men sen ,”det mest förbjudna”-scenen där kvinnorna har lovat varandra att dricka, eller åtminstone smaka på sitt eget mensblod. För att övervinna ett tabu, en fördom. De fyra står sida vid sida och vrider sig av fasa över sitt eget påhitt, de vridande kropparna påminner om Turning Torso i Malmö, ett höghus berömt för sin skruvade form.
Ofta är det kroppen som berättar mest, inte orden. Med jämna mellanrum kommer en videoprojektion med titeln Kvinnorna som har glömt Ingmar Bergman, han som slog igenom som Sveriges yngsta teaterchef i Helsingborg och därefter fick sitt genombrott i Malmö (1952-1958).
Men kvinnorna i fåtöljer stirrar tomt framför sig, kropparna uttrycker förvåning:vem är nu det? Och vilken föreställning kunde det handla om? Rena majestätsbrottet mot den store film- och teaterregissören, som anses som Sveriges främste och är den mest internationellt kända kulturpersonen. Detta blir tragikomiskt gestaltat.
Andra kända teatermän förekommer under en krinolin som är extra stor. Evamaria Björk är magnifik i rollen som den tuffa skådespelerskan. Hon sitter och pratar om hur hon får ta ansvar för förvirrade män på teater-under kjolen, hon blir utmattad av sin egen burleska historia, i livfull kommunikation med publiken.
Det är satir, fars och show i denna annorlunda föreställning som utmanar många olika slags gränser, som då kvinnorna kliver in i en begravningsbyrå för att kolla kistor, helst också känna vilken som är mest bekväm att lägga sig i. Återigen är det kroppen som berättar det som inte låter sig sägas.

Spelas på Malmö stadsteater tom 28 januari, på Helsingborgs stadsteater 3-25 februari

Ingela Brovik