Spännande och omväxlande till lunch

På Skånes Dansteaters Lunchdans visades korta verk, somliga av dem i koreografi av dansteaterns egna dansare, Verken heter Endless i koreografi av Jing Yi Wang, Stomp av Ben Wright, From Way Up Here av Sara Bellugi Klima samt Insert Joy Here av Hazuki Kojima och Dare to Wreck av Madeleine Månsson och Peder Nilsson, som själva dansar i sitt verk.
Endless – det första verket i Lunchdans startar i mörker där de fyra dansarna formar sig som en installation med all energi riktad nedåt mot scengolvet.
Kvartetten skapar en oavbrutet pågående konversation mellan spänning, känslor i olika slags rörelser och bygger tillsammans ett slags levande skulptur som ständigt omformas. Ett visuellt kraftprov med underliggande vibrato som sprider sig över scenen. Stegen är alltifrån klassisk modernism till nyskapande formspråk parade med en suggestiv ljudbild, musik och maskinljud som indikerar det oförutsägbara.
I verket From Way Up Here befinner sig tre personer eller varelser på okänd mark i en främmande värld. Det är oklart hur länge de har varit där, och vart de är på väg. Trion gestaltar sin situation med närmast sagoaktigt lyriskt kroppsspråk mellan lek och allvar, som när Sara Bellugi Klima tar plats mellan Riccardo Zandoné och Camille Marchandour som en älva i en klassisk saga för att sedan bäras som en Snövit mellan dem. Varje dansare har sin speciella färg på sina sockor, rött, grönt eller blått som lyser i mörkret. Det är ett vackert, poetiskt och melankoliskt sökande efter vägen hem.
Verket Insert Joy Here handlar om hur svårt det kan vara att kommunicera, vilka filter eller identitetsskapande masker man ser sig tvungen att använda. Två kvinnliga dockor i naturlig storlek tar plats på scen i stilsäker elegans. Mellan dem rör sig dansaren Laura Lohi i kavaj med glittriga paljetter , tights och gympaskor samt en leende mun av plast tejpad över sin egen mun. Hon har svårt att tala, svårt att röra sina fötter över scenen (vilket får publiken att skratta lite avvaktande). Hennes språk pendlar mellan engelska och svenska (de enda ord som jag kan uppfatta är ”Hon är död”). Ett verk som gestaltar vår tids hysteriska krav på iscensättning av identitet, för att få acceptans, redigera sorg, glädje, smink, sociala medier, oro, ångest – göra om sin identitet varje dag.
En starkt berörande självutlämnande föreställning.
Dare to Wreck är från början en del av föreställningen C More ett verk av Melody Putu och Caroline Bowditch för dansare med olika funktionshinder. En duett mellan Madeleine Månsson i rullstol och Peder Nilsson som blir till en fysisk-psykisk duell om tolkningsföreträdet, vem som kan göra vad och vad detta skulle kunna betyda. Ett möte om känslor, att våga mötas och att våga lämna. Starka scener där Nilsson lyfter upp rullstolen , Månsson förblir sittande, ömsinta möten som blir till vackra, ibland surrealistiska bilder av kärlek och tillit.
En utmärkt avslutning av en mångsidig lunchdans, som spelas på Skånes Dansteater till och med-2/2 och därefter på turné till Karlskrona, Konserthusteatern 18/2, Lund, Lunds Stadsteater 28/2, Kristianstad, Kristianstads teater 9/3.

Ingela Brovik