Avskedanden hotar fundamenten för den konstnärliga verksamheten vid Det Kongelige
Det Kongelige Teater i Köpenhamn har varslat en rad äldre dansare om avsked. Dessa dansare är ytterst viktiga nyckelpersoner för att förmedla den unika danska Bournonvilletraditionen till yngre kollegor i huset. Det har fått den danska tidningen Informations dansrecensent Anne Middelboe Christensen att ta till orda i en ledare. Danskonst kan alltså bli föremål för en ledare i en av de mest välrennomerade dagstidningarna i vårt södra grannland. Det vittnar om hur viktig Bournonvilletraditionen är. Den är helt enkelt en del av det danska familjesilvret och baletten Sylfiden ingår dessutom i Danmarks så kallade Kulturkanon.
Den som föredrar vackert klingande danska direkt från tidningen Informations egen hemsida se vidare www.information.dk/kultur/leder/2017/01/kongelige-teater-smadrer
Det Kongelige Teater ägnar sig åt självdestruktion utan motstycke. En konstnärlig självdestruktion, där konstnärer avskedas, medan administrationen går fri. Det Kongelige Teater har ålagts lika hög besparingsnivå som andra statliga institutioner. I fjol stängde Scenografisk Værksted och terminsavgifter infördes för barnen i balettskolan. I år planerar tydligen teatern att spara på motsvarande vitala områden. Föreställningarna blir både begränsade i antal och omfång och operachef Sven Müller har just sagt upp sig – tydligen som reaktion på kannibaliseringen, där Det Kongelige Kapel (Danska motsvarigheten till Hovkapellet) har förlorat 25 musikerårsverk under de senaste fem åren. Senaste nytt är att balettmästare Nikolaj Hübbe har avskedat sina karaktärsdansare. Det kanske inte omedelbart låter så dramatiskt. Det finns bara sex karaktärsdansare vid Den Kongelige Ballet som sammanlagt består av 80 dansare. Men karaktärsdansarna är nyckeln till Bournonville-traditionen, och det är tack vare Bournonvilles baletter – inte minst Sylfiden, Napoli och Et Folkesagn – som Den Kongelige Ballet har en unik balettradition utan motstycke i hela världen.
Om man tar bort mimen från Bournonville-baletterna, kan inte stegen stå för sig själva. Det handlar inte bara om personer som står och ser trevliga ut i bakgrunden. Här är det frågan om kroppskonstnärer, som har huvudroller – och som på ett ganska speciellt vis kan uttrycka allt genom en blick eller en uppdragen skuldra. Dessa karaktärsdansare kan något som deras kollegor från de stora ryska, franska eller engelska kompanierna inte kan. Deras (allt annat än överdrivna, man skulle kunna kalla det för underdrivna) mimstil avgör saken. Utan karaktärsdansarna kraschar Bournonville.
Nikolaj Hübbe är till synes likgiltig. Han har nu avskedat karaktärsdansarna och istället erbjudit dem att hyras in per föreställning. Hittills har de varit tillgängliga på heltid med varierande arbetstider – precis som de övriga dansarna. Men det kommer förmodligen bara gå en eller två säsonger, sen kommer dessa karaktärsdansare börja ägna sig åt annat – och släppa sitt engagemang vid Kongens Nytorv (Det Kongelige Teaters adress). Om de speciellt mimiskt begåvade dansarna inte längre kan övergå till att vara karaktärsdansare när de pensioneras, kommer de ju bara att lämna teatern. Och därmed går den dramatiska balettraditionen förlorad.
Om balettmästaren i stället kommer att låta rollfigurerna spelas av unga dansare, eller om han kommer att hyra skådespelare eller statister, vet vi inte. Men en balett som Sylfiden är helt beroende av att rollen som hjältens mor Anna spelas på ett övertygande sätt – det går inte an att bara sminka rynkor på en ung dansös och ge henne en grå peruk och klä ut henne till ”en mor”.
Avskedandena är bara ett första steg. Balettmästaren vill helt och hållet göra sig av med mimikerna. Han har redan varslat om att de mimiska rollerna i Nøddeknækkeren (Nötknäpparen) inte längre kommer att dansas av dem. I stället kommer unga dansare föreställa mor- och farföräldrar och gamla tanter. Därmed kommer Den Kongelige Ballet att kunna liknas vid de smått pinsamma amerikanska B-kompanier, som vi inom dansbranschen annars brukar förlöjliga.
Även under 1980-talet försökte Det Kongelige Teaters ledning avskeda fyra karaktärsdansare. Även då väckte det ett ramaskri – och skandalen avvärjdes. Men nu när Det Kongelige Teater i sitt sparnit har gjort sig av med sitt historiska arkiv till Det Kongelige Bibliotek, har den uppenbarligen också förträngt sina historiska erfarenheter.
Teaterdirektör Morten Hesseldahl och hans styrelse måtte ju känna till att det finns en undre gräns för hur få operaverk det kan finnas på repertoaren och hur få musiker som kan spela i orkesterdiket, för att teatern ska kunna presentera en internationellt intressant repertoar. Detsamma gäller för balettens repertoar, och delvis även för talteatern, vars chef Morten Kirkskov för övrigt just har fått utvidga sin ensemble till 20 skådespelare, men som har sparbeting när det gäller allt annat. Varför har ledningen valt en destruktionsstrategi som kan innebära att politikerna och allmänheten kan få för sig att dessa besparingar kan låta sig göras, utan att det går ut över Det Kongelige Teaters föreställningar?
Situationen är mycket bekymmersam. Om karaktärsdansarna avskedas, riskerar i alla fall Bournonville-traditionen att försvinna inom ett fåtal år. Så frågan är: Vem är det som har tillåtiot Det Kongelige Teater att förstöra sig själv inifrån?
Anne Middelboe Christensen
www.information.dk/anne-middelboe-christensen
