Engagerande dockteater
Fakta:
Namn: SkvalpetFörfattare: Idé, koncept & på scen:Erik Holmström
Regissör: Erik Holmström & Andrea Edwards
Musik: Cecilia Nordlund & Lotta Wenglén
Ensemble: Malmö Dockteater
» http://www.malmodockteater.com
”Om det bara finns 40 000 jobb, så antingen delar vi på de jobben som finns, och så får vi ha lågpresterande människor, som både är halta, lytta, psykiskt sjuka, blinda, döva, rullstol, knäpp fast det inte syns, snygga med opererade tuttar som barea tycker om sin kropp- då får vi ha hela spektrat. Men då måste arbetslivet se annorlunda ut. Och där är jag nu tio år före min tid. För om tio år kommer det här att vara borta. För vi har inget kvar. Vi har bara skvalpet kvar!”
Fd Generaldirektören för Arbetsförmedlingen 2014, Angeles Bermudez Svankvist
Detta citat är utgångspunkten för Malmö Dockteaters nya föreställning Skvalpet i sin underjordiska teaterlokal på Hasselgatan i malmöstadsdelen Sofielund..
Funktionell dumhet, dockteater för vuxna, var Malmö Dockteaters debutföreställning våren 2015,
en föreställning som blev en omedelbar succé. Med stora dockor i papp i enkel kubistisk stil a´la Picasso i storlek 1:2 gestaltade denna dokumentära dockteaterföreställning hur det är att jobba på arbetsförmedlingen efter Roland Paulsens bok Vi bara lyder byggd på intervjuer med (anonyma) anställda på Arbetsförmedlingen.
Malmö Dockteaters nya föreställning Skvalpet är en kontrast till den utagerande Funktionell dumhet med sina drygt en meter stora dockor som kommunicerade drastiskt med publiken, tillsammans med många dockspelare. I Skvalpet är det klassisk dockteater med mycket små dockor, i skala 1:18, en miniatyrteaterföreställning med syftet att utforska en artificiell verklighet i dockteaterform.
Förutom en dockteaterspelare, regissören Erik Holmström, som med små ”handtag” på dockhuvudenas baksida sätter dem i rörelse finns det en fotograf med kamera som i viss mån förstorar det som sker på dockteaterscenen, skapar närbilder , som ett slags ”animerad film ”- i realtid – samtidigt som det spelas genuin dockteater.
Skvalpet börjar med ett möte på en teater där en frilansande regissör, dockan Erik, alias regissören och dockteaterspelaren Erik Holmström, fått jobbet att sätta upp en ny föreställning. Men det finns inget manus dock en idé, att intervjua personer, arbetssökande som tillhör det så kallade skvalpet, lytta, blinda, döva, kvinnor med opererade tuttar etc. Den kvinnliga teaterchefen berättar att hon valt regissören för att han är en engagerad teaterman, den konflikträdde Erik reagerar med ambivalens. Därefter får de olika dockorna/ teaterarbetarna säga sitt, till exempel den tuffe skådespelare som talar expressiv göteborgska, han är även skyddsombud, käftar emot regissören, vill gå sin egen väg. Kvinnliga skådespelare talar om patriarkala strukturer på teatern och i samhället, teaterchefens dotter vill gärna vara med i arbetsgruppen som regiassistent. Men det blir aldrig helt klart hur regissören tänker genomföra sin idé om en samhällskritisk teaterföreställning med utgångspunkt i intervjuer som gruppen skall göra tillsammans. Mötet gestaltar teatervärldens hierarkier och konflikter. De små dockorna har mycket uttrycksfulla ansikten och blir utagerande personligheter i Erik Holmströms gestaltning av röster, tonläge , uttryck och rörelser vilket skapar gruppdynamik i den mångfacetterade gruppen på teatern.
Publiken får även veta att det är dockan Erik, regissören, som skapat dockteaterföreställningen Funktionell dumhet, en scen ur föreställningen visas i ett filmklipp .Det skapar ett metaperspektiv på föreställningen Skvalpet och dess regissör, Erik Holmström, som iscensätter sig själv, inför gruppen dockor på teatern samt oss i publiken och skapar ett eget perspektiv på teaterarbete.
Tillsammans med musikkomposition av Solveig Nordlund och Lotta Englén blir det två timmar intensiv föreställning (utan paus) med livfulla scener mellan lek och allvar där man inte får veta hur det skall bli med föreställningens idéer och utopier.
Regissören/dockan Erik lämnar teatern, går ut på gatan i en dockteaterscenografi i klassisk arkitektur som liknar Malmös många 1910-talshus i jugendstil, han rör sig hit och dit på gatorna, melankoliskt som en Chaplin i sitt kroppsspråk.
Och helt plötsligt, dyker kören Scenisk Kör Underverket upp och skapar en magnifik avslutning på detta magiska konstnärliga verk med lekfullt metaperspektiv, en egensinnig uppföljare till Funktionell Dumhet.
Fler Recensioner