Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Dansar sig fri

2017-01-10

Det finns hopp för framtiden! Det finns skäl att påminna om det, och inte minst att det kan gälla också för en dansare som de senaste sex åren haft många skäl att förtvivla i sitt hemland Syrien. Istället för att ha terrorister från IS runt knuten, har Ahmad Joudeh nu fått en trygg plats för sitt liv och sin dans, i Amsterdam. Det här är historien om hur dansen kan skapa en helt ny tillvaro för åtminstone en ung man – och kanske för flera andra från Syrien.
Ahmad Joudehs karriär fick en oväntad fortsättning i slutet av 2016: 26 år gammal vidareutbildar han sig i balett och samtidsdans i Amsterdam, på Hollands balettakademi. I julhelgen stod han för första gången på Holländska Nationalbalettens stora scen, i deras uppsättning av den klassiska baletten Coppelia. Om detta berättas i DanceMagazine och i holländsk tv.
Joudehs bakgrund är minst sagt ovanlig för en dansare. För inte så länge sedan bodde han fortfarande i Syriens huvudstad Damaskus. Han föddes och växte upp i Yarmuk, ett palestinskt flyktingläger. Tidigt visste han att han ville dansa men hans kärlek till dansen uppmuntrades inte av alla hemmavid: när den palestinske pappan fick reda på vad sonen ägnade sig åt så ofta han kunde, blev han rasande. Han slog sin son. Dans av den sort som Ahmed Joudeh satsade på står sällan högt i kurs i traditionell arabisk kultur.
Men ingenting kunde få honom att ge upp dansen. Han tog lektioner i smyg, utbildade sig vidare på Högskolan för teater och dans i Damaskus, arbetade med Enana Dansteater. Hur det gick med utbildningen kan Internet delvis ge svar på. Youtube bjuder på flera exempel på Ahmad Joudehs högskolearbete, inte minst i samband med hans examensprojekt 2016. I ett klipp framträder han som dansare, koreograf, filmare, ljussättare med mera. Det är uppenbart att han har en viss särställning på denna högskola.
En reporter på holländska televisionen, Roozbeh Kaboly, fick upp ögonen för denne dansare som så envist hållit fast vid sin konst. Det är närmast surrealistiskt att se dokumentären från denna del av Damaskus, och därmed inse att dans faktiskt utövas i ett land där krig har skördat och fortsätter att skörda hundratusentals offer, i ett land som sett miljontals av sina invånare förvandlas till flyktingar under de senaste sex åren. Dansa eller dö är titeln på dokumentären från 2015 för holländska nyhetsprogrammet Nieuwsuur (Nyhetstimmen). Ahmad Joudeh ses först träna under bar himmel, på en terrass som har få likheter med en dansstudio. Han vandrar runt i ruinerna av det som en gång var hans hem, bland raserade, sönderbombade byggnader i Yarmuk. Flyktinglägret var länge skådeplats för ett skoningslöst krig mellan den syriska regimen och IS. De instängda invånarna dog av våldet men också av svält, omvärlden visste det men gjorde lika lite där som senare i Aleppo.
I reportaget gör Ahmad Joudeh tillsammans med sin syriska mor också en utflykt till hennes hemstad Palmyra, världskulturarvet som nu till stora delar liknar en grushög. I Damaskus undervisar han föräldralösa barn i dans, tröstar en pojke som så tappert berättar om sitt liv, tills det brister för honom och han börjar gråta. Ahmad tröstar, säger att pojkens föräldrar nu är i paradiset. Alltsammans är hjärtslitande, men ingen av dem som deltar i reportaget tycks vilja göra någon stor affär av död, förstörelse, de ständigt närvarande hoten. Som om det vore naturligt att en dansare plockar upp en kula från golvet i sin ”dansstudio” och säger att en kula inte är någonting, jämfört med bomberna. Hotet har också ett annat ansikte: Ahmad Joudeh vet när filmen spelas in att han kommer att kallas in till tre års värnplikt i armén om några månader. Det skulle innebära slutet på dansen och slutet på hans liv, som han ser det.
Tvärs över nacken har han låtit tatuera in orden Dansa eller dö, på hindi. I Indien misshandlas inte dansare, hotas inte till livet av krig, i Indien har dansen en egen gud, påpekar den unge mannen från Damaskus stillsamt. I Amsterdam skaffar han sig en ny tatuering, tvärs över ärren på armen som avslöjar att han en gång försökt ta sitt liv. Nu skrivs ordet Free över ärren.
Ahmad Joudeh är ingen nybörjare framför kameran. 2014 deltog han i den arabiska versionen av So You Think You Can Dance. En del av hans historia berättades redan då och fick en av domarna att gråta. Det är svårt att ta in de två parallella världarna: den oerhört påkostade, glamoröst glittriga showen som spelades in i Libanon samtidigt som kriget i Syrien pågick med full styrka. Även om Joudeh inte vann tävlingen, fick människor upp ögonen för hans existens och belägenhet. Det var där hans resa mot Holländska Nationalbaletten började på allvar. I alla händelser var det dokumentären Dansa eller dö i tv som fick kompaniets konstnärliga chef Ted Brandsen att bestämma sig för att ge Ahmad Joudeh en fristad, åtminstone för en tid, i Amsterdam. En fond sattes upp för att lösa det hela ekonomiskt, projektet Dans för fred drogs igång, Joudeh fick en chans till vidareutbildning. Och en plats på scen, i klassiska baletten Coppelia nu i julas. Om Ted Brandsens planer förverkligas, kommer flera syriska dansare att få komma till Holland.

Nancy Westman

www.youtube.com/watch?v=vqJQOMZCiwY&feature=youtu.be

www.youtube.com/watch?v=FIk2vfl_Sz8&feature=youtu.be

dancemagazine.com/views/one-dancers-journey-war-torn-damascus-dutch-national-ballet/?mc_cid=ef02c16e2b&mc_eid=78f780c612

www.non-stop-zapping.com/actu/tv/un-jeune-danseur-syrien-defie-daesh-par-la-danse-video-38253

Fler Nyheter

Annonser